Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar skulle man väl förgäfves genomleta alla Europas
grafvårdar, för att finna en enda grafsten, som
förkunnar, att den som sofver under honom funnit det
manligt att försaka hoppet om ett tillkommande lif
och riktigt att inskärpa, att man kan lefva utan detta
hopp och denna tröst. Besökande i Lateranens
sten-museum kunna där se en sarkofag med den dödes
bröstbild i relief och hans namn Antonius Octavius
Valerianus samt denna inskrift: »Jag har flytt från
dig, du värld, och sagt farväl till hoppet och lyckan.
Med er har jag intet mer att skaffa. Gån nu och
bedragen andra.» Så uttrycker sig icke den, hvars
hopp planterat sin fana öfver griften och
förgängelsen. En annan inskrift säger, att grafven är helgad
åt »den eviga sömnen»; en tredje, att hon är helgad
åt »den trygga hvilan». En grekisk säger:
»föraktande ett vilseledande hopp hvilar jag här i den
sömn, ur hvilken ingen kan väckas.» En latinsk
lyder: »jag har lefvat och trott, att på andra sidan
grafven är intet». På flere läser man: »jag var
intet, jag vardt till och jag lefde; jag dog och är åter
intet.» Stundom tillägges, att döden ej är ett ondt,
eller: »det grämer mig ej, att jag är intet», eller:
»jag vet icke om min förintelse; fördenskull
vidkommer hon mig icke.» »Döden», heter det på en
annan sten, »är det sista, men äfven det bästa.»
Någon gång uppmanas de efterlefvande att glädja sig
åt lifvets gåfvor medan tid är. En, man kan säga,
ohygglig tillfällighet har velat, att ett grafmonument,
vittnande om en grof och utmanande materialism,
vardt funnet, där man allra minst hade väntat det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
