Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
festligheter, dels offentliga, dels familjefester, och så
länge dessa högtidligheter och religiösa ceremonier
af alla slag, offer, processioner, böner,
orakelfråg-niugar ständigt erinrade folkets massa om de
fäder-neärfde gudarnes makt och storhet; så länge de
fromma stiftelser och barmhärtighetsinrättningar, som
förefunnos, oftast tillika voro tempel, vid hvilkas
trösklar sjukdomen och nöden kunde hoppas på
hjälp och tröst, så länge kunde man vara öfvertygad,
att den stora mängden af människor, som ju tillika
alltid äro vanans slafvar, icke utan de allra
starkaste väckelser skulle lämna den väg, som på
religionens område låg för dem utstakad. Och detta
så mycket mer som det gudomliga och det
mänskliga genom otaliga gradationer syntes för deras ögon
likasom flyta ihop till ett stort och sammanhängande
helt.
Emellertid: myternas orimlighet stod dock kvar,
fastän de voro endast få, som däraf togo anstöt;
äfven myternas osedlighet stod kvar, fastän massan
föga hörde de där slippriga legenderna omtalas, och
när hon hörde det, helst ville slippa att draga några
slutsatser däraf.
Orimligheten, för att först fästa oss vid den,
var sådan, att de filosofiskt bildade hedningarne
omöjligen kunde underlåta göra sig samma fråga,
som mina åhörare, barn af en annan tid, säkerligen
hafva gjort sig: »huru är det möjligt att tro på
dylikt?» Och redan de filosofiskt bildade hedningarne
uppställde till lösning samma problem, som ännu
sysselsätter vår tids vetenskap: »huru hafva öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
