Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solen, förhåller sig till fixstjärnesferen, som
jordbanans medelpunkt till jordens periferi.» Så långt
Arkimedes’ redogörelse.
Tyvärr har han icke underrättat oss om de
satser, på hvilka Aristarkus stödde denna sin från
alla andra astronomers mening afvikande och till
utseende så ytterligt djärfva uppfattning af
världsbyggnaden. Det är möjligt och sannolikt, att han fick
det första uppslaget till sin teori ur den pytagoreiska
filosofien, enligt hvilken världens medelpunkt intages
ej af jorden, utan af en centraleld, kring hvilken
solen och världssfererna kretsa. Men säkert är, att
han gjort någonting alldeles själfständigt af denne
tanke, samt att han, observatorn och den induktiva
forskningens man, icke åtnöjt sig med att framställa
sin lära såsom endast och allenast ett filosofem, utan
som resultatet af en forskning, stödd på direkta
iakttagelser. Men hvilken väg han härvid gått, hvilka
af stjärnehimmelens fenomen det var, som han
fann bättre förklarliga för sin teoris ståndpunkt än
från den då allmänt gällande, därom är man tyvärr
i absolut okunnighet.
Från synpunkten af astronomiens
utvecklingshistoria måste man antaga för ytterst osannolikt, att
den väg, på hvilken Kopernikus leddes till sin
upptäckt, var densamma, som långt före honom förde
Aristarkus till samma mål. Tydligt är också, att de
skäl, som Aristarkus anförde, ej kunna hafva varit
af absolut tvingande beskaffenhet, hvilket, strängt
taget, ej heller de af Kopernikus framlagda skälen
med all sin öfvertyg mma fenomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
