Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morna efter läderpiskan på hans torra bruna kropp
voro i hans ögon och i hans likars hederstecken,
som det vore en skam att efter skatteuppbörden
sakna.
Passivt motstånd och, för att begagna ett
modernt uttryck, obstruktiv politik använde de öfver
allt i beröring med ämbetsmännen. Inför
domsto-Iarne hade vittnena sitt nöje i att förhala
förhandlingarna och missleda domarne. En uppöfvad och
alldeles utomordentlig skicklighet lära de hafva ägt
i konsten att med ett krypande väsen och med en
ödmjuk eller tillgjordt dum uppsyn säga
myndigheterna tvetydiga artigheter, som, tydda på det ena
möjliga sättet, inneburo stickande hån och gåfvo
dem tillfälle att sins emellan skratta åt den hånade.
Äfven i städerna och särskildt i Alexandria florerade
denna konst, där ytterligare tillspetsad af grekisk
kvickhet.
Sådana voro de undertrycktes vapen, visserligen
odugliga att beskydda dem, men likväl
tillfredsställande för deras hämdkänsla.
Denna egyptiska konst att håna och lägga gift
i en kapsel af smicker var känd öfver den romerska
världen, och äfven så fruktad, att mången romare
endast motvilligt emottog ett ämbete i Egypten. Den
förbittrade det dagliga lifvet för desse och bragte
dem ofta i ett raseri, som tog grym hämd, utan att
likväl i minsta mån betrygga dem mot fortsättning
af en sådan psykisk tortyr. Hvilken fruktan man
hyste för den framgår bland annat af hvad Seneca
berättar. Såsom huslru till en romersk vicekonung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
