- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver den äldre medeltidens kulturhistoria /
42

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de förenat sina krafter, kunde blifvit det östromerska
riket öfvermäktiga, men som i stället hyste till
hvarandra ett grundligt hat och försvagade hvarandra med
inbördes fejder. Det gäller om germanerna i
allmänhet, att de hade ett starkt nationalmedvetande
och voro stolte öfver sitt blod; samtliga
germanstammar erkände hvarandra för fränder, och de visste
ganska väl, att strider dem emellan vore till nackdel
för deras ras och till gagn för de främmande folken
omkring dem; men denna insikt och den naturliga
sympati, som blodsfrändskapen ingaf, kunde dock
endast undantagsvis besegra den afund och den
af-voghet, som af olika historiska anledningar förefunnos
mellan somliga af deras stammar. Åfvogheten mellan
longobarder och gepider hade stegrats till ett hat,
som icke släcktes förr än med gepidernas nästan
fullständiga utrotande. De stora landsträckor, som de
innehaft i Dacien, föllo därefter i hunniska och
slaviska folks våld; segervinnarne själfve, longobardema,
lämnade kort därefter sina landområden vid Donau
och ryckte in i Nord-Italien. Moderkupan, hvarifrån
så många germansvärmar utflugit, ägde nu blott en
ringa återstod kvar af sin gamla folkstock. Länderna
vid mellersta och nedre Donau voro förlorade för
det germaniska folkslaget; i mellersta och norra
Tyskland lågo vidsträckta ängder folktomma och intogos,
som det vill synas, utan svärdslag, af slaviska folk.
Sådana utbredde sig från Weichsel till Oder, från
Oder till Elbe och intogo efter hand hela den södra
Östersjökusten. Lifskraftiga germanstammar funnos
visserligen kvar, i synnerhet utefter Rhen ; men äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/4/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free