Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsten fira en det förnyade lifvets vårfest, så torde
därmed svaret också vara gifvet
Visst är, att lyxen ej gick förlorad genom
germanernas eröfring af det västromerska rikets
provinser och deras bosättning därstädes. Emellertid är
lyxen en ytterst ofullkomlig mätare af ett folks
kultur, och skulle vi bedöma ett lands eller en
civilisations höjdpunkt efter den, utan att närmare
undersöka dess beskaffenhet och dess förhållande till ett
utveckladt skönhetssinne, skulle vi utsätta oss för
de största misstag. En lyx som uppenbarar sig
förnämligast i valet af kostbara material för byggnader,
för husgeråd, för kläder, som uppenbarar sig i
förgyllningar och glänsande dyrbara draperier och
mattor, är så långt ifrån att hänvisa på en hög
kultur-ståndpunkt, att den snarare är karakteristisk för
halfbarbariet och konstförfallet, och den kan stå väl
tillsammans med en trång tankekrels och ett rått
känslolif hos det folk eller i den klass, där sådan
lyx förekommer. Den kan tillochmed vara förenad
med bristen på renlighet och snygghet, hvarpå de
orientaliska folken utgöra lefvande bevis.
Germanen, såsom Tacitus skildrar honom, badade
flitigt, ja han badade dagligen. Han sof gärna,
berättar Tacitus, långt in på förmiddagen, men efter
sömnen kom badet, i varmt vatten om vintern, annars
ute i rinnande vatten, och först efter badet spisade
han. Genom sin renlighet skilde han sig, säger
Tacitus, på afstickande sätt från sina östra sarmatiska
grannfolk. Ynglingarne och männen buro tätt
åtsittande kläder och däröfver en mantel, som fasthölls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
