Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiska mytologien. Man föreställde sig icke, att Satan
hade sin bostad i underjorden bland de fördömde.
Någonstädes — man kunde icke säga så noga hvar
— hade han enligt den kristet-egyptiska
föreställningen ett konungarike och ett kungligt slott, där
han lefde som härskare och familjefader, omgifven
af en stor mängd söner och döttrar, som hade den
största respekt för honom och darrade af fruktan
för hans åsyn. Bland döttrarna omtalas dock blott
en enda; hon skildras af munkarne som vacker och
praktfullt klädd; hennes uppgift är att förföra
munkar och leda dem från dygdens stig. Dock
användes hon, enligt de koptiska legenderna, endast sällan
och i yttersta nödfall för detta ändamål, när
nämligen en munk har hunnit en sådan grad af helighet,
att han endast genom hennes skönhet och förföriska
skick kan öfvervinnas. Till vanliga munkars och
vanliga människors förförande ansågos hennes
bröder vara tillräckligt förledande; de kunde nämligen
efter behag uppträda i en ynglings eller en ungmös
skepnad. Flere legender berätta, huru det kunde
hända, att en munk eller eremit hörde nattetid slag
på sin dörr och rösten af någon som rädd och
bönfallande begärde att bli insläppt, för att icke falla
offer för de i mörkret efter rof kringströfvande
vilddjuren. När då eremiten öppnat för den bönfallande,
dröjde det icke länge, innan denne afsköt, såsom det
i legenderna heter, begärets pilar mot hans hjärta,
och visade det sig då, att var han skyddad af ett
allt för svagt och lättgenomträngligt dygdepansar,
hade Satanssonen vunnit sitt spel och skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
