Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristna kyrkan, sådan hon var officielt representerad
i Rom och Byzans, hafva föga af lust och kraft att
fortsätta sin missionsverksamhet för att eröfra nytt
land åt sig inom Europas egna gränser och därmed
i någon mån ersätta sina förluster. Några irländske
munkar, såsom Columbanus och Gallus, hvilka i Rom
betraktades nära nog som kättare, gjorde visserligen
modiga och hängifna försök att utbreda kristendomen
bland fastlandets germaniska stammar; men i det
hela kan under det sjunde århundradet blott en enda
ansenligare landvinning för kristendomen antecknas.
Denna landvinning var emellertid af stor betydelse
för framtiden. Det var nämligen det åt kristendomen
vunna England.
De germaniska stammar, saksare, angler och
jutar, som på 400-talet öfverskeppat sig till England
och där under blodiga strider med de kristne
bri-terna bildat små konungariken och utvidgat sina
landområden, hade härunder icke tagit något intryck
af kristendomen. I den mån de framträngde,
förstörde de de kristna kyrkorna och klostren och
ersatte dem med helgedomar åt de germaniske gudarne,
och de obetydliga räster af den kristna britiska
befolkningen, som fick kvarbo ibland dem, syntes icke
i ringaste mån hafva inverkat på segervinnarne till
kristendomens förmån. Den germaniska hednaläran
var i hög mån poetisk och fantasirik och således i
besittning af egenskaper, som fängslade sina
bekän-nares sinnen; hon var ett arf från förflutna årtusen
och från fäder, besjungna som ädla hjältar. Och
med den bland kristne och hedningar då rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
