Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förebådade den hätskhet, hvarmed deras politiska
fejder sedan blifvit förda, och den första
sammanstötningens utgång blef en varsel om det olycksöde,
som följt Irland alltsedan. De angelsaksiske
missionärerna och den katolska kyrkan, hvars förkämpar
de voro, behöllo slagfältet i Tyskland; de iriske
missionärerna med sin äldre, folkligare och
innerligare kristendom dukade under.
Den förste mer framstående angelsaksiske
missionären bland de tyska stammarne var Willibrord, som
predikade kristendomen i synnerhet i Frisland, blef
biskop i Utrecht och dog år 730. Friserna höllo
starkt på sina fäders lära, och till deras
omvändelse måste det frankiska svärdet bidraga mer än
den angelsaksiska förmaningen. När deras konung
Radbod, öfvertygad mer af svärdet än af ordet, hade
bekvämt sig till att emottaga dopet och redan stod i
dopfunten, föll honom en tanke in, och han frågade
prästen, som skulle döpa honom: »hvar äro mina
aflidna förfäder?» Prästen svarade: »de äro i
häl-vetet, likasom alla andra hedningar.» Radbod
lämnade då dopfunten och sade: »Jag vill hellre vara
med mina tappra fäder i Odens salar än vara med
er, kristne munkar, i himmelen», och ingen
öfver-talning kunde mer förmå honom att emottaga
dopet. Äfven hans son och efterträdare Poppo, som
stupade i strid med Karl Martel och hans franker
år 750, förblef hedning, och först sedan friserna
blifvit 785 fullständigt underkufvade, kunde
kristendomen anses fullt tryggad inom deras landamären.
Willibrord, likasom hans angelsaksiske ledsagare, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
