Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån till Nordfrankrike med Flandern. Den handel,
som bedrefs på denna väg, kunde, i trots af alla
hinder, icke förfela att samla rörligt kapital i
händerna på dessa städers köpmän och större
varutill-verkare. De sögos som svampar af sina
feodalherrar, men de utpressade svamparne fyllde sig efter
hand igen.
Tillståndet blef 1 längden odrägligt. Det bildade
sig, i trots af förbuden, hemliga köpmans- och
handt-verkaregillen, som hade till ändamål att köpa med
penningar eller taga med vapen de rättigheter deras
stad behöfde, för att utveckla sig, och dess
medborgare behöfde, för att vara trygge till person och
egendom. Innevånarne i en och samma stad
sam-mansvuro sig med högtidligt affattade edsformulär
att försvara hvarandra mot, såsom formuläret lydde,
»enhvar som kan lefva och dö», mot abbot, biskop,
grefve, konung eller kejsare. Detta kallades att svära
kommunen. Hvarje stadsinnevånare tillhölls att
af-lägga eden; vägrade han, blef han, för att använda
ett modernt uttryck, boycottad och såg sig nödgad
att lämna staden. Enhvar, som äfven utanför stadens
område, angrep, röfvade, misshandlade eller dödade
en borgare, skulle betraktas som alla de
samman-svurnes gemensamtne fiende.
Stärkt genom dessa sammanhållande band
försökte den ena staden efter den andra att förskaffa sig
oberoende på fredlig väg eller med vapen. Staden
Cambray började, efter fruktlösa försök att på fredlig
väg nå sitt mål, med att vädja till vapen. Mellan åren
1024 och 1210 reste sig staden fem gånger mot sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
