Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att där öfverräcka till påfven ett exemplar af de
mosaiska böckerna. Vid festmåltiden, som afslutade
det hela, spisade påfven ensam vid ett bord på en
estrad i lateranska palatsets hufvudsal. Om konungar
voro närvarande vid festen, skulle de, klädda i
skarlakan och med kronor på hufvudet, framsätta
för påfven de första rätterna, hvarefter de togo plats
mellan kardinalbiskoparne och kardinaldiakonerna.
Dessa ceremonier syntes ådagalägga, att
påfve-dömet stod ofantligt högt öfver konunga- och
kejsaremakten, och att de senares innehafvare
högtidligen erkände detta, då de funno sig i att tjänstgöra
vid den påflige stigbygeln och det påfliga
middagsbordet. Man får emellertid icke draga allt för långt
gående slutsatser från sådana ceremoniel.
Medeltiden själf gjorde det icke. Man var van att se
ceremonier, i hvilka en konung eller furste, på grund
af de feodala förhållandena, ställde sig i ett
underdånigt förhållande till en person, som kunde vara
hans jämlike eller honom vida underlägsen i rang
och makt. Själfve konungen af Frankrike
underkastade sig de ceremonier, som voro förbundna med
att han af abboten i St Den is fick öfvertaga en
förläning.
Jag har omtalat det sedliga förfall, hvari
påf-varne och större delen af prästerskapet voro
försänkta under niohundratalet och den första hälften
af tiohundratalet. Men medan fördärfvet var som
störst på kyrkans höjder, började i djupen en
motsatt rörelse. Äfven klosterväsendet hade råkat i ett
ytterligt andligt förfall, fortskridande steg för steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
