Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läger var väl bevakadt, och hans milsvidt kring lägret
ströfvande rytteriafdelningar upptäckte den
annalkande saksiska hären. Då Harald insåg, att han ej
kunde öfverrumpla fienden, måste han ändra taktik.
Han stannade på en svensk mils afstånd från
nor-mandernas läger och beslöt invänta dessa i en af
grafvar och palissader skyddad ställning. Spioner,
som talade franska, utsändes till detta och
återkom-mo, berättande, att det i Vilhelms läger fanns flere
präster än det fanns stridsmän i Haralds. De hade
tagit för präster alla normandiska soldater, som voro
rakade och buro kortklippt hår, emedan saksarne då
för tiden läto hår och skägg växa. Harald upplyste
dem om misstaget. Flere saksiske höfdingar rådde
Harald att uppskjuta striden och draga sig tillbaka
till London och under återmarschen härja landet,
för att beröfva fienden lifsmedel. Harald svarade:
»skulle jag härja det land, som Gud har gifvit mig
att beskydda? Detta vore ju förräderi mot de mina.
Hellre vågar jag då med mina ringa krafter ett
fältslag för min goda sak.* Vilhelm sände en
underhandlare till Harald och erbjöd honom att få behålla
en del af England, om han i godo ville afstå
landet söder om Humberfloden. Harald vägrade.
Underhandlaren, som var en normandisk munk, meddelade
då med hög röst, att Harald och alla de, som hölle
med honom, voro bannlyste af påfven, och att han,
underhandlaren, till bevis härför medförde den påfliga
bannlysningsbullan. Vid ordet bannlysning sågo de
saksiske höfdingarne häpne på hvarandra; men en
af dem tog ordet och sade: »Vi måste strida, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
