Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dog. Om grefvinnan Idas öde uppkom många år
därefter en romantisk berättelse. Bland
seldschuk-höfdingar under nästa generation utmärkte sig som
den farligaste fienden till de kristne en ung, med
lysande egenskaper begåfvad, ridderlig och tapper
krigare vid namn Zenki, och allmänt troddes, att
han var den österrikiska grefvinnans son med en
seldschukisk emir, som skulle hafva tillfångatagit
henne och gift sig med sin fånge.
När underrättelsen kom till västerlandet om det
förfärliga öde, som drabbat korsfararehären af år
1101, utbredde den bestörtning i alla sinnen, och på
den jublande segervissheten följde nu en
nedslagen-het och en misströstan, som för långa tider
tillintetgjorde hvarje utsikt till att Europa skulle företaga
någonting i stort, för att upprätthålla och utvidga
de kristna kolonierna i Syrien och Palestina. Dessa
syntes dömda till skyndsam undergång.
Dessa kolonier bestodo nu af konungariket
Jerusalem, där efter Gottfrids död hans broder Balduin
blifvit krönt till konung, samt furstendömet Antiokia,
Bohemunds skapelse, och grefskapet Edessa, där
Balduin, efter att ha mottagit Jerusalems krona, hade
insatt sin namne och släkting Balduin af Bourg till
härskare. Mellan konungariket Jerusalem och
furstendömet Antiokia låg en kuststräcka, där den
förnämsta staden var Tripolis, som ännu innehades af
muhammedanska emirer. Grefve Raimund af
Tou-louse hade länge haft för afsikt att för egen räkning
bemäktiga sig denna kuststräcka och gjorde redan
under nedmarschen till Jerusalem halt framför sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
