Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, att äfven de, som i god moralisk hälsa begifvit sig
till Palestina, återkommo som moraliskt spetälska
därifrån, sedan de tillbragt någon tid i umgänge med
frankolevantinerna.
Det var under sådana förhållanden naturligt, att
de uppriktigt fromme pilgrimer och väluppfostrade,
religiöst stämde ädlingar, som anländt till Palestina,
kände sig illa till mods och svikna i kära illusioner,
när de först fingo erfara något om lifvet där på
stället. Fördenskull rådde sällan ett godt förhållande
mellan det frankolevantinska ridderskapet och de
västerländske krigare, som begifvit sig dit för att
under någon tid kämpa mot de otrogne. Desse
förklarade ofta rent ut, att tillståndet i Palestina
uppfyllde dem med afsky och att de helst velat ha ingen
beröring alls med det pack, som utgjorde det heliga
landets infödde seigneurer och riddare. Under det
andra korståget hände det, att det kom till uppträden
mellan det franska fotfolket och de frankolevantinske
riddarne i närvaro af franske konungen Ludvig VII,
och att de franske fotsoldaterna genom sina
förtroendemän uttalade inför konungen den åsikt, att
redlige fransmän icke borde utgjuta sitt blod för att
eröfra städer och borgar åt sådana uslingar, ty
muhammedaner och hedningar voro bättre människor än
desse palestinensiske herrar, för hvilka tro och
heder voro tomma ord.
Frankolevantinernas sedefördärf var naturligtvis
också välbekant vid det påfliga hofvet, och därifrån
komrno maningar till patriarken och prästerskapet i
Jerusalem att genom ifrigt förkunnande af frälsning-
Kvltwrhistoriska föreläsningar. VI. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
