Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man jämförde de båda religionerna med
hvarandra, och dispntationer uppstodo, i hvilka hvar och
en, så godt han förmådde, gaf skäl för sin. Men
på disputationens område voro araberna betydligt
öfverlägsna västerländingarne och frankolevantinerna.
Den bildade araben hade fått en filosofisk uppfostran
och genomgått en skola i logik och dialektik. Mot en
så utrustad muhammedansk motståndare kunde
endast de lika fint hårklyfvande byzantinske teologerna,
som studerat Aristoteles och Johannes Damascenus,
hålla stånd, men icke de vanligen okunnige
västerländske munkarne och prästerna, än mindre de till
regeln vid tankearbete ovane riddarne. Men den
formella underlägsenhet, som den kristna lärans
försvarare vid sådana tillfällen oftast visade, kunde
svårligen annat än göra intryck på nyfiket eller
vetgirigt lyssnande åhörare, och i någon mån har väl
äfven detta bidragit till att bland frankolevantinerna
minska de förste korsfararnes dogmatiska trosvisshet.
Det rent religiösa lifvet hade dock icke nödvändigt
behöft lida däraf. Tviflet, som härflöt ur
tankegrunder, kunde tvärtom, då det ifrågasatte vissa
sannings-formuleringar, fört den efter trygghet sökande tanken
djupare in i kristendomens andliga väsen och gifvit
den en ankargrund där. Hvad som förpestade det
religiösa lifvet i Palestina kom från annat håll, kom
icke från disputationer och undersökningar om
sanningen, utan från vinstbegärets förbund med
humbugen och lögnen. Sedan Palestina blifvit deladt
mellan en mängd länsherrar, frågade sig hvar och
en af dem, om icke det område han fått till län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
