- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 6. Föreläsningar öfver korstågsperiodens kulturhistoria /
240

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af sitt stora jordkapital: domänet. Hvarje sådan
större eller mindre jordlott af det kungliga eller
hertigliga domänet, som konungen eller hertigen
sålunda öfverlåter med därå bosatta trälar till någon,
hvars tjänst som ämbetsman eller stridsman han vill
köpa, kallas ett feudum, en tjänstejord eller
aflö-ningsjord, förläningsjord. En godsägare eller
gårdägare eller annan man, som emottager ett sådant
feudum, ingår i och med detsamma ett kontrakt
med den, som skänkt honom detta feudum.
Kontraktet upprättas skriftligt och bestämmer noga de
ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna. En ägare
af odaljord, som emottagit ett feudum, är allt
fortfarande själfständig herre, fullständig suverän, på sin
egen odalgård, men hans feudum, hans förläning
gör honom pä samma gång till en man, som har
kontraktsenliga skyldigheter mot den, som öfverlåtit
till honom förläningen. Så uppstår ett
samhällstillstånd, hvari begreppet politisk skyldighet ändtligen
uppkommer, men är uteslutande bundet vid
begreppet förläning och kontrakt. Efter hand minskas de
fria gårdarnes, odalgårdarnes antal, emedan
privatfejd och näfrätt härska och de stora odalgodsens
mäktige innehafvare beröfva de smärre jordägarne
deras allodialjordar och i bästa fall tillåta, att de
återfå dem i egenskap af förläningsjord. Och till slut
är nästan all jord i riket förläningsjord. Den, som
förlänar jorden, kallas suverän; den, som emottagit
jord af honom, är hans vasall. De störste och
mäktigaste herrarne i riket blifva gärna konungens
vasaller, när de som förläningar få emottaga större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:46 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrkultur/6/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free