Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo veta, huru mycket de under tiden förkofrat sin
ekonomiska ställning.
Det låg i allt detta en idealitet, för stor för vår
kristnade och ändå så okristliga värld. På den höjd,
hvartill Gerhard och Raimund af Puy lyft sitt, man
kan gärna säga, heliga brödraskap, kunde det icke
länge förblifva. Det förblef där likväl ett halft
århundrade, och det är under sådana förhållanden
mycket. Johannitorden vardt, äfven den, starkt
för-världsligad; sedan tem pel herreorden med sin
fantasibestickande förening af munk och riddare uppkommit,
vordo de ädlingar allt färre, som föredrogo sjuk
vaktarens tunga, ödmjukt tjänande kall. På 1120-talet
tjänstgjorde bland Johanniterna en fransk riddare
Hugo af Payens. Han och några andra franske
riddare å samma hospital hade börjat finna
sjukvårda-relifvet alltför enformigt, och enär det nu ofta hände,
att pilgrimsskarorna på de i arabernas tid så säkra
vägarne mellan kuststäderna och Jerusalem blefvo
öfverfallna och plundrade, ibland af muhammedanska
ströfkårer, men än oftare af det röfvarpack, som
utgjorde det frankolevantinska ridderskapet, så erbjödo
sig Hugo af Payens och åtta andra fransmän att
följa pilgrimerna som skyddsvakt. Det beviljades,
de fingo spänna svärdet kring sig och lämna
sjukrummen, och detta vardt uppränningen till den snart
från Johannitorden fullständigt skilda
tempelherre-orden. Dennas exempel inverkade störande och
neddragande på Johanniterna. Äfven bland dem ville
slutligen de adlige nu taga svärdet, och sedan
tem-pelriddarne länge gjort sig kände i sina hvita mantlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
