Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit skrifna. Enkelhet, öppenhet och älskvärdhet
äro här på sällsynt sätt förenade. Han berättar på
nästan oförlikneligt sätt, som, om det skall jämföras
med något, bör jämföras med Herodots, om sin
ledsnad öfver att nödgas lämna sitt »bel castel», sitt
vackra slott, för att begifva sig ut på äfventyr bland
saracenerna, om sin oro och sina obehagliga
ögonblick på det stormiga hafvet, om sin fruktan för den
grekiska elden, som saracenerna nu kände och
begagnade, om pestens härjningar, om fångenskapens
hårda öden, om lifvet vid det franska hofvet, om
änkedrottningens elakhet mot drottningen, om
mångfaldiga andra saker, men alltid så, att man tycker
sig lefva i den tid och den omgifning han skildrar.
Han affekterar icke att gifva oss en afrundad bild
af konung Ludvig IX:des karakter; men de
anekdoter han berättar om honom, de ord han anför
från dennes läppar och hvad han förtäljer om hans
uppsåt och gärningar äro tillräckliga att ingifva
innerligaste vördnad och tillgifvenhet för dennes
säll-spordt ädla och sant kristliga personlighet.
Ett par små drag ur hans memoarer må till
slut anföras. När han, mycket mot sin vilja, hade
följt konung Ludvigs kallelse att inskeppa sig med
honom i Marseille, så förde honom hans väg förbi
hans slott Joinville; »men», säger han, »jag vågade
icke vända mitt ansikte dit, af fruktan att mitt hjärta
ej skulle härda ut vid att jag lämnade mina två
barn och mitt vackra slott, som är mig ganska kärt».
Då han fortsatte resan utefter Rhône, såg han där
ett slott, som konungen låtit rifva, emedan dess ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
