- Project Runeberg -  Världens herre /
49

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 49 -

ni säkert bliva på platsen. Men det gagnar mig till
intet att döda er. Jag avvisar helt enkelt eder utmaning.
Ni har förolämpat mig genom att ni skymfat mig i mitt
eget hus, och jag har låtit vräka ut er. Det är hela
saken.

Medan han sade detta flög hans blick över folket,
som satt vid elden, och stannade på en kvinnofigur,
som var fullkomligt beslöjad, så att man - liksom hos
de turkiska fruntimren - endast såg ögonen. Men
dessa voro mycket vackra, och fastän det är mycket
svårt att läsa i ögonen, så trodde sig lorden finna att
uttrycken däri var ganska smärtsamt.

Nu vände han sig från Wolfram, som blivit likblek
och gick lugnt vidare, låtande den unge mormonen stå
kvar. Men, liksom han kunde se vad, som passerade
bakom honom, eller om han noga kunde beräkna tiden,
som mormonen behövde, för att uträtta vad han anade
honom hava i sinnet, vek han efter sex steg, åt sidan. I
samma ögonblick smällde ett skott. Kulan flög mellan
honom och Wipky, och fastnade i en tältstång. Den
skulle ofelbart träffat lorden, om han ej vikit åt sidan.

Då han lugnt vände sig om, såg han att den beslöjade
kvinnan lämnat sin plats och fattat Wolfram i armen.
Men denne slet sig lös, kastade bort pistolen och rusade
vilt på lorden.

Kallblodigt höjde denne upp handen, väntade tills
ynglingen var honom in på livet och lät då handen falla
på hans ansikte. Slaget var icke hårt. Det var endast
en vidröring. Men - antingen det varit en magnetisk
kraft, som lorden i detta ögonblick lät verka på
mormonen, eller han hade bestrukit handen med något
hastigt dövande medel - nog av, Wolfram nedföll till
marken såsom död, utan att röra en led, utan att
avgiva ett skrik. ,

Själva Wipky bleknade för denna oförklarliga makt,
och drog sig skyggt tillbaka, för att komma sin livlöse
V. H. I 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free