Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Don Lotario reser till Berlin - 6. Albert Herrera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 98 -
Lorden knäföll på den ensliga klippan, med den
omätliga oceanens vidd framför sig, den blåa himlen
över sig och de kala klippspetsarna omkring sig.
Då han steg upp, hade båten försvunnit för hans
blickar.
6. ALBERT HERRERA.
På återseende, löjtnant Herrera.
På återseende, min vän, friskt mod på resan!
- Död åt Kabylerna! Leve Frankrike!
- Han bliver minst överste, ifall han återvänder!
Hurra! Ett vågstycke! Men han är rätte mannen
därtill!
- Hälsa de svartögda kabylkvinnorna och skaffa hit
ett dussin åt oss.
- Och om du dör - är det för fäderneslandet,
Herrera!
– Varför dö? Han skall leva! Med Guds hjälp,
kamrat!
Sorl och skratt över allt, glasen klingade med
varandra. Vinet glänste, solen log och krigarens ögon
lyste. Vilka trotsiga figurer, vilka muskler, vilka
solbrända ansikten! Var och en var en hjälte, en
herku-les - utbildad i striden mot öknens söner, mot
kaby-lerna - alla värdiga söner av Frankrike, disciplar av
Bedau, Cavagnac och Lamoricier. Civilisationens
bålverk i Algiers öknar.
Men vem gällde denna avskedshälsning? Väl icke
någon kabyl? Man hade nästan kunnat tro det, ty den,
mot vilken alla händer sträcktes, var en ung man i vit
burnus, vars kapuschong var uppdragen över huvudet,
med en gördel kring underklädnaden, den krokiga
Ya-gatan vid sidan och en lång beduin-bössa i handen.
Hans ansikte var brunstekt, hår och skägg mörkt, ögat
allvarsamt och tänkande. Men att han, oaktat sin dräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
