- Project Runeberg -  Världens herre /
298

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Hopp och tvivel - 21. Kondoren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 298 -

sade abbéen nu. Tiden för edert vistande i Paris är
nu förbi, till och med överskriden. Det gör mig ont
att nödgas skiljas från eder. Men -

- Min tid är förbi, ja, jag vet det! sade don Lotario.
Jag är ett barn, som man kan leka med!

- Det vore orätt, om ni med ett barns ögon be*
traktar lordens goda avsikter, sade abbéen allvarsamt.
Besinna vad han gjort för er, och betänk att ni endast
på den väg han föreskrivit er, kan vinna Thereses hjärta.
Lorden vill göra er till en man. Bliv det!

- Min lugna hacienda! suckade don Lotario och
tryckte handen mot hjärtat. Gott, jag reser. Paris är
mig dessutom förhatlig. Tre månader i London, och
sedan till Berlin - eller aldrig, aldrig!

Han lämnade abbéen utan att taga avsked. För
första gången uppstod i hans hjärta begäret att motsäga,
uppresningen emot det våld som kastat honom ut i den
vida världen. Han kände att han varit en lekboll. Men
i dessa tankar låg även fröet till eget kraft och
självständighet.

Följande dagen reste don Lotario till London.

21. KONDOREN.

Var kan han då gömma sig? På ön måste han likväl
vara! Vi måste ha reda på hans smyghål!

- Ja det måste vi! Jag kan ej alls tåla honom
mera, sedan han blivit så där eremitaktig. Det ser nästan
ut som han alls icke ville bry sig om oss mera! Men
vänta bara, min gosse, vi hava nog fatt i dig snart!

- En förbannad väg, vid Moses och profeterna!
Knappt en fläck, där man säkert kan nedsätta foten.
Mina gamla ben tåla ej mera vid sådana vägar. Giv
mig din arm bror Hillow! Så där!

Båda klättrade vidare. Det var mormonerna Wipky
och Hillow, den kolossale kentuckiern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free