Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Kondoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 302 -
- Märkvärdigt! sade Wolfram spotskt. Men jag
bekymrar mig ej det minsta, om vad folket säger.
- Folket! vilket uttryck! sade Wipky. Äro vi icke
dina bröder? Är du icke skyldig oss tacksamhet?
- Tacksamhet? Det vet jag icke! sade Wolfram
kort. Nåväl, jag skall komma ihåg det. Men jag
hoppas att jag ännu är herre över min vilja och kan vara
var det behagar mig. Säg genast, har ni ordres att föra
mig tillbaka?
- Ordres? Nej, svarade doktorn. Vi komma av
egen drift, emedan vi äro dina bästa vänner. Du riskerar
att bliva utesluten. Och vad tusan, gör du då
egentligen här?
- Jag roar mig på egen hand, gör utkast och
ritningar till ett blivande palats.
- Intet spektakel! sade Wipky. Kan du då hålla
ut så länge utan fruntimmerssällskap?
- Fruntimmer? Gyckel! sade Wolfram och pustade
hårt. Präktiga fruntimmer där borta i Deseret!
- Nå, de äro väl inte precis att förakta, åtminstone
var du förr av den tanken, svarade Wipky, som ville
försöka att på ett lugnt sätt fånga ynglingen, och därför
med tålamod emottog hans hån. Vad skall det bliva
av din brud?
En skugga drog sig över ynglingens ansikte och gjorde
det ännu dystrare.
- Vad som skall bliva av henne? Min hustru,
varken mer eller mindre, svarade han.
- Hon måste se sig om efter någon bättre, om hon
på så lång tid ej får se dig, sade Wipky. Hon har
dessutom på senare tiden ej visat dig så mycket ömhet, som
förut, och om en annan kommer, som är mera
uppmärksam.
- Åt fanders med allt gyckel! sade Wolfram
rasande. Har du kommit hit för att förarga mig? Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
