- Project Runeberg -  Världens herre /
525

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Eugenia Danglars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 525 -

Jag älskar en annan, jag älskar denna Thérese, vännen
till eder mor.

- En annan! utropade Eugenie, och en ny eld,
svartsjukans och hämndens eld, flammade ur hennes
ögon. Och hon lever, var är hon? Säg?

- Hjon lever, ja, men var hon är, vet jag ej!
svarade don Lotario. Jag skall kanske aldrig återse
henne; jag tror även icke att hon älskar mig. Men jag
älskar henne!

- Han älskar henne! suckade Eugenie och hennes
läppar sammandrogos. Ack det är gott, det är nog!
Gå, don Lotario, jag vill aldrig återse er!

- Farväl, fröken! sade den unge spanjoren
uppriktigt rörd och ledsen. Jag kunde icke handla
annorlunda. Jag kunde icke bedraga er. Lev väl och tro
mig, då jag säger er, att jag ej är värd en sådan dams
kärlek. Ni står vida över Thérese. Huru skulle ni
kunna älska en man som hon försmådde?

- Ja, ja, ni har rätt! sade Eugenie. Gå, gå. Men
ännu ett ord! Om ni är en man av heder, så svär jag
er, att icke förråda mig! Min heder, mitt rykte står
på spel - förråd mig icke, don Lotario, jag är
eländig nog ändå.

- Fröken, ni hade ej behövt, att rikta denna
uppfordran till mig, sade han. Jag ger er mitt hedersord,
att icke en bokstav därom skall komma över mina
läppar. Jag skall aldrig tala därom och för övrigt
tror jag, att dessa läppar snart bliva för evigt
sammanslutna. Farväl, fröken!

- Store Gud! suckade sångerskan. Don Lotario
- dock nej, gå!

Spanjoren tog vördnadsfullt avsked och gick.
Nedanför väntade kusken, varför han lät köra sig till
klubben.

Aldrig hade hans sinnesstämning varit dystrare och
människofientligare än nu. Ej nog att han själv var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free