Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Det andliga lifvet i Rom under republikens sista århundrade och den börjande romaniseringen af hellenismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Egypten trängde allra först fram mot väster. Kilikiens sjöröfvare utbredde redan
den iranske solguden Mithras’ dyrkan öfverallt på Medelhafvets stränder. På detta
sätt började hedendomens siste store gud, som måste vika först för kristendomens
gud, redan före republikens utdöende sin eröfring af det romerska riket.
v Hellas hade underkastat sig Rom. Orienten hade börjat utöfva sitt inflytande
på det helleniserade Rom. Men Rom icke blott tog, utan det gaf också, och redan
från midten af andra århundradet före Kristus försiggår en hellenismens
romanisering. Här är icke fråga om den utjämning i materiell kultur, som vidgad
samfärdsel och världshandel åstadkomma, utan om en växelverkan i idéernas och
idealens värld. Det världsbehärskande Roms statsbildning fyllde med sin imponerande
storhet grekens lätt mottagliga sinne och gaf grekerna nya politiska ideal och mål.
Ingen annan har så kraftigt och djupt känt sig gripen af Roms storhet, som det
acheiska förbundets son, Polybios, för hvilken ett olyckligt öde blef en lycka och
som i umgänget med Roms store män lärde att värdesätta Roms storhet. Med denna
förutsättning gick han att skrifva det romerska världsväldets historia. Han är den
förste i raden af de stora stoiska historieskrifvarne, som inom sig räknar Poseidonios,
den störste lärde i forntiden mellan alexandrinen Eratosthenes och nyplatonikern
Porphyrios, och den med kejsar Augustus samtidige Strabon, som under kejsar Tiberii
regeringstid gaf sin hellenistisk-romerska historia en afslutning i sin beskrifning af
den gamla världen. Strabons geografiska arbete visar oss, huru hellenismens värld
försonat sig med romardömet, med kejsardömet, sedan med den senatoriska
förvaltningens förtryck äfven inbördeskrigen upphört och kejsartidens världsfred återgaf åt
provinserna inre lugn och välstånd. Nu kom öfver riket det lugn, som karakteriserar
.en behaglig och förnöjd ålderdom, som visserligen icke i afseende på inre
tillfredsställelse kan jämföras med ungdomens lifsglada känsla af egen kraft, utan
som i den enskildes lif likaväl som i folkens är såsom afslutning på det hela det
bästa möjliga resultatet. Under romersk förvaltning lärde sig grekerna nu den
själf-tukt, som lät deras politiska duglighet stärkas och gjorde dem skickliga att i öster
fortsätta och upprätthålla imperium romanum, när Västerlandet brast i stycken.
Från Österlandet kom en ny tro. Den grep först hellenerna och sedan den
latintalande världen och lät infoga sig i statens former och ordnade sig efter rikets
indelning. I världskyrkan fann hellenismens romanisering sin afslutning.
Hufvudet af gudinnan Roma.
Originalet i Louvre i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
