Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De gamla germanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, FOLKVANDRINGEN OCH FRANKERNAS RIKE.
Ruiner af det romerska kejsarpalatset i Trier.
Efter fotografi af Anselm Schmitz i Köln.
bland samtliga gränsfolk. Nu planlade de ett föredag i stor stil, hvarvid olika stam-
mars uppbåd skulle samverka. Men Julianus förekom dem. Han underkufvade först
germanerna på vänstra stranden af nedre Rhen och tågade därefter uppför floden,
medan han tvingade den ene alemannerkonungen efter den andre till underkastelse.
Han undvek så vidt möjligt afgörande drabbningar och sökte snarare vinna
sitt mål genom förödelse och skräck. Under tiden hade Konstantius att göra upp
räkningen med quader och sarmater. Vid Rhen fortgick kriget äfven under åren
359 och 360, framför allt mot de halsstarriga alemannerna. Julianus nådde ända
till den pålgraf, som hade blifvit gräns mellan alemannerna och burgunderna. Öfverallt
synas fredsvillkoren hafva varit följande: utlemnande af de tydligen talrika romerska
krigsfångarne och förbund med riket under förpliktelse att ställa trupper till dess
förfogande och att afvärja anfall af längre bort boende germaner. Häremot förband
sig Rom att hvarje år öfverlemna skänker till bundsförvanterna. Liksom Probus
skapade Julianus en germansk försvarszon, som hade stödjepunkter i de återställda
och förstärkta Rhenfästningarne.
Men nu kom det till en brytning mellan honom och Konstantius. Då ccesar ville
rycka i fält mot sin augustus, gjorde denne som förut med Magnentius; han upp-
viglade Rhengermanema, framför allt alemannerna. Men de besegrades af Julianus,
och därpå gick tåget mot öster. Lyckan log mot den djärfve; innan det kom till
vapenskifte, dog Konstantius, och hären erkände hans motståndare som imperator.
Julianus återsåg aldrig Västerlandet. Han stupade i en strid med perserna. Rhen-
germanerna hade gi ord ett sådant intryck på honom, att han brukade säga: »Lyssnen
till mig! Alemanner och franker hafva lyssnat till mig.» Däremot hade han en
låg tanke om goterna och det icke med orätt, som det snart skulle visa sig. Uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
