Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Germanernas kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, FOLKVANDRINGEN OCH FRANKERNAS RIKE.
återupptogo i sitt nya hemland i det material, som där stod till buds, framför allt
i metall. Måhända kom bronsålderns spiral soip ett nytt motiv från England och
Irland. Under det 6:te århundradet nådde denna germanska stil sin höjdpunkt. Hos
sydgermanerna är den mera harmonisk, hos nordgermanerna åter mera våldsam, ja
lidelsefull, med tätare slingor och med förkärlek för fantastiska djurbilder, mest bisarr
hos irerna med uppenbar förkärlek för det besynnerliga. Äfven inom målarkonsten
framträdde en föryngring, som på mångfaldigt sätt kom till användning vid utsmyck-
ning af böcker, gifvetvis under afpassning efter ämnets beskaffenhet. I detta afseende
stodo irerna i främ-
sta ledet. De om-
huldade framför
allt linearornamen-
tiken. Deras teck-
ningar äro utom-
ordentligt rika och
mjuka och röja en
häpnadsväckande
säkerhet i handla-
get När människo-
kroppen upptogs
till behandling ur
fastlandets orna-
mentik, saknades
allt sinne för den-
samma liksom öf-
ver hufvud för det
naturliga. Blad-och
växtornament kom-
mo aldrig till an-
vändning. Kanske
är den iriska orna-
mentiken ett lån
från bronsåldern.
Dess egenartade
konstnärliga värde
ligger i de fint ge-
nomtänkta mönst-
ren och den mått-
fulla färgbehand-
lingen. Hosfranker-
na arbetade man
att börja med un-
der blygsammare
förhållanden och
med ringa naturlig
begåfning. Man
tecknade begynnel-
sebokstäfver (initi-
aler), förstorade och
utsmyckade dem,
hvarefter man vå-
gade sig på män-
niskogestalter och
slutligen helsides-
bilder. I teckningens
säkerhet och fin-
het stå de me-
rendels tillbaka för
de iriska, men figu-
rerna framträda
mera. Teckningen
förefaller mindre
sammanträngd, och
den arkitektoniska
anordningen träder
bättre fram. På
naturtrohet tänkte
man så föga, att
man i stället för
människohufvuden
gaf evangelisterna
de dem symbolise-
rande djurhufvude-
na. Angelsaksarne
måste anses som de mest fulländade konstnärerna. De förenade ofta irernas
skicklighet och måttfullhet utan deras onatur med germansk uppfinningsrikedom
och romanskt färgsinne. Framställariie af bokteckningar voro vanligen munkar, som
därför hufvudsakligen smyckade religiösa böcker. De från Rom, Ravenna oeh Vene-
dig härstammande mosaikbilderna och den romerska målarkonsten hafva utöfvat
inflytande på miniatyrerna. Mosaiken är en’afgjordt kristen konst i motsats till
plastiken, som är hednisk. I början vågade den sig icke ut ur katakomberna, men
trädde sedan fram i dagsljuset tillika med den segrande Frälsaren för att i det 4:de
århundradet, uppfylld af skaparglädje, öfvertäcka hela väggfält och hvalf. Då höja
sig bilderna, främst Kristus med helgonen, enkelt och symmetriskt, strängt och vördnads-
bjudande ur den mörka eller gyllene grunden, hvarvid deras öfvernaturliga storlek
är en sinnebild af det öfverjordiska. öfverallt lugn, högtidlighet och helighet, den dåtida
kyrkans hela majestätiska makt.
Kristendomen förde också med sig ett nytt motiv i bildkonsten, nämligen sym-
boliken. Det gällde att för de troende framställa de öfvernaturliga hemligheterna i
Kristus på sin tron. Ur en af Godeskalk för
Karl d. Stores räkning skrifven evangeliebok.
Efter originalet i Louvre-biblioteket i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
