Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det tyska riket under det 14:de århundradet - 9. Staterna på Pyreneiska halfön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vunnit några fördelar öfver de kunglige. Själf tillbringade han i den nödställdaste
belägenhet vintern i Padua som gäst hos den därvarande härskarfamiljen Carrara
under fruktlösa underhandlingar med Florens och Venedig angående penningar och
trupper; på våren 1402 återvände han öfver Venedig till Tyskland.
Därmed var Ruprechts konungamakt, som redan från början stått på svaga fötter,
dömd till att för framtiden blifva utan betydelse. Att Wenzel till följd af de böhmiska
förvecklingarne och familjetvistigheterna inom det luxemburgska huset icke kunde
företaga några mått och steg mot sin rival kom denne i själfva verket lika litet till
godo som Galeazzos död (1402) och hans erkännande som romersk konung af påfven
(1403), hvilken kommit på spänd fot med Wenzel. Ruprechts regering hade städse
karaktären af en motkonungs, och dessutom förlamades alla hans åtgärder af kronisk
penningbrist. Därtill blef han oense med den hufvudsaklige befrämjaren af sitt val,
den förslagne ärkebiskop Johan af Mainz af huset Nassau, hvilken redan 1405 till-
sammans med andra riksstånd i knappast dold opposition mot konungen grundat
det s. k. Marbachska förbundet. På så sätt misslyckades totalt de rhenska kurfur-
starnes försök att förflytta rikets tyngdpunkt till väster. Det var tvärtom på Ruprechts
tid, som det franska inflytandet därstädes högst väsentligt förstärktes, i det Brabant,
Limburg och Luxemburg vid denna tid kommo i franska händer. Äfven de kyrk-
liga angelägenheterna togo en för Ruprecht ödesdiger vändning. Det koncilium, som
sammankallats till Pisa för att råda bot för schismen inom kyrkan och som fick
anslutning från största delen af Tyskland, erkände Wenzel som romersk konung;
Ruprecht åter, som höll fast vid påfven i Rom, såg sig isolerad. Så kom döden,
när han den 18 maj 1410 öfverraskades af densamma, som en befrielse ur tallösa
svårigheter. Med honom gick den siste tyske konung ur tiden, som dristat sig bära
kronans börda utan stöd af en stark familjemakt.
STATERNA PÅ PYRENEISKA HALFÖN
Under sekellånga strider mot de muhammedanska eröfrarne
hafva de kristna herradömena på Pyreneiska halfön grun-
dats och utvecklats. Ytterst från nordväst, från det baskiska
Asturien, utgick den nya motrörelsen. Här uppstod en kristen makt, konunga-
riket Leon, som sedermera utvidgade sig mot öster och sydöst, där grunden till
grefskapet Kastilien lades. Ett annat baskiskt herradöme, konungariket Navarra,
bildades i Pyrenéernas västra utlöpare kring Pamplona. Mellan Navarra och det af
Karl den Store grundade spanska Mark eller grefskapet Barcelona låg det ännu
blott till bergstrakterna inskränkta Aragonien. När på 1000-talet det omajjadiska
kalifatet sönderföll i ett antal smärre herravälden, öppnades definitivt vägen för
de kristnes framträngande. Vid denna tid voro de kristna rikena, med undantag
af Barcelona, förenade under konung Sancho III af Navarra, men sedan de för-
delats mellan hans trenne söner uppstodo de tre rikena Navarra (som sedermera
till följd af grannstaternas större utsträckning ttetogs möjligheten af en mer bety-
dande maktutveckling), Kastilien och Aragonien. Kastilien, med hvilket snart där-
efter Leon förenades, står under den närmast följande tiden i förgrunden; kastilianerna
fråntogo morerna Toledo och för en kortare tid till och med Sevilla. Det spanska
ridderskapet upplefde vid denna tid sin tijälteålder; dess representant är den af myt
och saga tätt kringspunne Cid Campeaqors gestalt; denne, som varit i tjenst hos
olika herrar, grundade till sist ett eget herradöme i Valencia, där han år 1099 dog.
Hans liksom öfver hufvud det spanska ridderskapets förhärskande karaktärsdrag äro
trosnit, tapperhet och oegennytta.
Det var äfven Kastilien, som på västra kusten lade grunden till Portugals rike.
Här insatte konung Alfons VI år 1095 den burgundiske grefven Henrik som sin
ståthållare. Dennes son Alfons gjorde sig oafhängig och lät 1143 kröna sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
