Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Städer och borgerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
och de af handel och näringar dikterade behofven. I spetsen för stadens domstol
står stadsdomaren; domare äro besittarne; ett ständigt utskott af borgare, ehuru det
äfven kan förekomma, att rådet, stadens förvaltningsorgan, tillvällar sig rättskipningen.
Äfven i fråga om krigs- och skatteväsendet intog staden i många afseenden en
företrädesställning framför landsbygden. Borgarnes militära plikter gentemot lands-
herren voro mycket ringa; de voro i hufvudsak inskränkta till försvaret af den när-
maste omgifningen, och stadens krigsmanskap var flerstädes icke ens skyldigt att
stanna öfver natten utanför stadsmurarne. På så satt blef det möjligt för städerna
att nästan helt och hållet använda sina militära resurser för sina egna ändamål. För
att tillvarataga dessa sina egna intressen ställde städerna hela härar i fält; till en
"början bestodo dessa af borgare, hvilkas tjensteplikt och utrustning var beroende af
deras förmögenhet, men sedermera, då välståndet växte och med detta makligheten,
bildades hären af värfvade legosoldater. Städerna voro äfven de första, som vid slu-
tet af medeltiden voro i besittning af en ansenlig artilleripark; ofta lånade kejsaren
och furstarne vid behof såväl artilleri som kanoniärer af dem.
Liknande var förhållandet med afseende på finansväsendet. Till stor del befriade
från de allmänna afgifterna förmådde städerna uppbringa ansenliga summor för sina
egna ändamål. Som vi redan sett, voro städernas finansväsen och räkenskapsföring
rikare och tidigare utvecklade än furstarnes och tjenade ofta som förebilder för de senare.
Den speciellt kommunala skatten är accisen, h vilken påträffas först på 1200-talet
och som efter hand utsträcktes till allt flere skatteobjekt. En första anledning till
införandet af en accis blef ofta byggandet af stadens befästningar, och dessas under-
håll samt kostnaderna för stadens öfriga byggnader bestredos allt fortfarande i huf-
vudsak af accismedel. En ytterligare ökning af dessa föranleddes af stadens öfriga
behof, såsom militära utgifter och förvaltningskostnader, för så vidt man icke, som
flerstädes var fallet, föredrog att införa direkta afgifter, vanligen bestående af en
kombinerad förmögenhets- och personskatt.
För att erhålla borgarrätt i staden måste man ursprungligen vara egendomsegare
inom densamma; senare var det tillräckligt att förete en ränteinkomst, uppgående till
ett visst belopp, och slutligen upptogs endast en borgarpenning af olika storlek.
Burskapet var den oundgängliga förutsättningen för att komma i åtnjutande af de
allmänna kommunala inrättningarne och nytt j anderätten till allmänningen, äfvensom
för utöfvandet af ett yrke, inträde i skråna och naturligtvis äfven medlemskap af
stadens råd.
Att ett råd stod i spetsen för stadens styrelse gifver redan det vid handen en viss
grad af själfständighet. Rådet är icke blott ett kommunalutskott, utan äfven en
kommunal representation, kommunens representantkollegium. I första rummet en lag-
stiftande och förvaltande myndighet skipade rådet äfven rätt, vare sig i stället för
ett besittarkollegium eller på vissa områden vid sidan af ett dylikt. Något senare än
rådet uppkommer i städerna äfven borgmästarämbetet; borgmästaren är i regel, ehuru
icke alltid, rådets ordförande. Rådsförhandlingarne egde dels rum i plenum, dels i
utskott och deputationer, hvilka hade att ständigt eller blott undantagsvis utöfva till-
syn öfver vissa bestämda ärenden och förvaltningsgrenar.
Endast sällan innehafva rådsherrarne sitt ämbete på lifstid; vanligen tillsattes
rådets medlemmar på kortare tid, i regel ett år. Under det att bisittarkollegiet kom-
pletterar sig själf, var detta endast undantagsvis fallet i fråga om rådet. Detta till-
sattes öfvervägande af olika valkorporationer under tillämpning af en komplicerad
valordning; direkta val af hela borgerskapet förekomma aldrig i Tyskland.
Medlemskapet af stadens själffor valtand e korporation var en hederspost; någon
aflöning fingo rådsherrarne icke, ehuru stundom vissa sportler, såsom andel i botes-
medlen, tillkommo dem. Äfven åtnjöto de vissa bestämda inkomstbringande före-
trädesrättigheter, såsom t. ex. skattefrihet för sin fasta egendom. Till stadens fast aflö-
nade ämbeten hörde däremot utom de lägre tjensterna stadsskrifvareämbetet, som
under äldre tid enligt vedertaget bruk bekläddes af en andlig. Emellertid voro
städerna de första öfverheter, som kallade män med juridisk universitetsbildning till dessa
ämbetens innehafvare; de senare åtnjöto snart ett stort anseende i staden på grund
af sina insikter i ärendena och förskaffade sina ämbeten ett betydande inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
