Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Polen under Piasterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLEN UNDER PIASTERNA.
647
Tatarerna med hertig Henrik II:s hufvud framför stadsmurarne i Liegnitz.
Miniatyr ur handskriften Hedvigslegenden i Piaristklostret i Schlackenwerlh.
med alla medel befordra invandring äfven af polackar. Gentemot Konrad af Masovien
och polackarne, som hade hjälpt orden öfver de första och största svårigheterna,
t. ex. i det afgörande slaget vid Sirgune (1236), opererade orden med förfalskade
urkunder i stor omfattning, senare med mutor (vid det påfliga hofvet och vid skilje-
domstolar). De svaga polska småfurstarne eggades icke till en kraftig reaktion mot
S:t Marias af påfvarne i allo gynnade hospitalsbröder, men orden smidde i god tid
stora planer; efter preussarnes tillintetgorelse skulle de öfrika litauiska områdena
blifva dess egna, och i förväg lät man för detta syfte förfalska dokumenter. Till de
militäriska framgångarne kom en kraftig, klok förvaltning, förträffliga ekonomiska
åtgärder, ett mönsterlandtbruk, i hvilket orden stödde sig på den starka tyska invand-
ringen, som snart kom städerna i Preussen, Kulm, Thorn, Elbing o. s. v. att blomstra.
Kulm-brefvet (1233) utgjorde grundlagen för nybyggarnes rättigheter efter tyskt
mönster (Magdeburg). Med hvarje år steg nu betydelsen af ordensanläggningen i
Preussen, på samma gång som dess verk i Östern gick tillbaka och slutligen sjönk
samman med Akkos fall; de öfriga ordensgodsen bragte blott inkomster men ingen
själfständighet. Följdriktigt blef då den preussiske landtmästären ordensmästare och
slutligen ordens säte 1309 förlagdt till det praktfulla Marienburg, som genom sin
storlek, styrka och komfort öfverträffade snart sagdt alla borgar, icke blott österns.
De kyrkliga förhållandena reglerades till ordens förmån, den tålde ingen oafhängig,
än mindre öfverordnad myndighet i landet.
Så ändrades långsamt men fullständigt den etnografiska bilden i Östern; hvad
som 1150 begynt i Holstein fann nu sin fortsättning ända till Pregel. Tysk invand-
ring blef slutligen karakteristisk för Polen själft i det 13:de århundradet - senare
sinade strömmen ut. De tyska böndernas och borgarnes utvandring till Östern gällde
först Niederschlesien, som snart fullständigt germaniserades, de schlesiska prästerna
gynnade denna rörelse efter bästa förmåga och kände sig snart själfva som tyskar.
Denna kolonisation slöt sig först till de tyska cistercienserklostren (Leubus 1175,
Heinrichau 1222 o. s. v.), särskildt befordrade den mäktige Breslaufursten Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
