- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
60

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den egyptiska kulturen i det Gamla riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
arne, hvilka vanligen nå sin höjdpunkt i september-oktober. Om dessa icke med-
föra tillräcklig vattenmängd, uppstår en kännbar vattenbrist, medan åter alltför mycket
vatten för med sig, att fruktbara landområden blifva ödelagda. Äfven det egyptiska klima-
tet påverkas fördelaktigt af dessa årliga mängder af fuktighet, hvilka i motsats till hvad
fallet ar i Babylonien åstadkomma en sänkning af den höga sommartemperaturen och ett
mildrande af de fördärfliga ökenvindarne. Såsom jämnlöpande företeelser i de båda
landen kan man däremot peka på Horans nuvarande fattigdom och landets fordom
iräskliknande tillstånd. Visserligen far man för Egyptens förhistoriska tid, då Nil-
bädden ännu icke af en bofast befolkning ledts in i ett bestämdt lopp, förutsätta, att
landet haft en vidsträckt, af floden underhållen skogsvegetation. En af flodhästar
och bufflar befolkad urskog måste först undanröjas, innan där blef plats för
åkrar och fält. Endast den yppigt växande papyrusbusken, hvars användbarhet till
alla möjliga ändamål måhända redan tidigt varit observerad, höll allt framgent stånd
under den småningom öfverhandtagande trädbristen. Utom denna kamp med en vild
vegetation, som Nildalens, första bebyggare fingo utstå, och som säkert icke minst bidrog
att gifva dem den träning i att oförtrutet utföra hårdt arbete, som vi ännu i dag
finna hos den därvarande befolkningen, återstod dem emellertid ännu en uppgift,
nämligen att dika ut den sumpiga marken. Alldeles som i Babylonien måste
redan första innebyggarne i Nildalen hafva sysslat med anläggning af dammar och
kanaler, slussar och fördämningar. Den ännu under den grekiska perioden vidtbe-
römda Mcerissjön, söder om Memfis blef säkerligen redan under äldsta tider utsedd att
mottaga vattnet från den gamla Nilarm, som bevattnade det angränsande »sjölandet»
(det nuvarande Fajjum), hvilket genom dalbottnens fördjupande och omsorgsfull reg-
lering af vattentillförseln förvandlades till Egyptens fruktbaraste trakt. Men särskildt
för att uppodla Deltalandet fordrades ihärdig flit och varaktig, seg energi. Vi torde
knappast misstaga oss, om vi jämföra dess invånare med de gamla kaldeerna i
landet kring Eufrats och Tigris’ mynning i Persiska viken, hvilka oaktadt den höga
babyloniska civilisationens förslappande inverkan bevarade nog kraft att lägga hela
Västasien under sitt välde. Nilens årliga stigningar och allt det tunga arbete, som
den välsignelsebringande strömmen ständigt på nytt pålade egypterna, nödgade
befolkningen att ända från äldsta tider helt egna sig åt detta arbete. Deras veten-
skap var därför kanhända mer inriktad på det praktiska lifvet an babyloniernas,
och deras konstnärliga sträfvanden visa sig ofriare äri dessas. Äfven på deras lit-
terära skapelser, som röja en religiös och poetisk fantasi af nästan dyster grund-
ton, torde dessa förhållanden hafva inverkat. Framför allt framträdde en skillnad i
.egypternas i ögonen fallande brist på militärisk utbildning, en sak, som babylonierna
till följd af landets centrala geografiska läge nödgades tillgodose. Att handeln också
skulle få en helt annan omfattning i Babylonien an i Nildalen, torde äfven lätt
inses af geografiska skäl.
Det ar allmänt kändt, huru ar 1799 Egyptens forntid med ett slag blef tillgänglig
genom Napoleons krigståg mot den engelska världsmakten, huru samme snillrike unge
fältherre, som vetenskapen har att tacka för den första omfångsrika kinesiska ordboken,
förband sitt krigståg till Nildalen med en vetenskaplig expedition, som medförde till
Europa en storartad samling afteckningar af byggnadsmonument, inskriftskopior och
uppgifter af sällsammaste slag. Vi behöfva knappast redogöra för huru vid detta
tillfälle en svart basaltsten upptäcktes vid Rosette nära Nilens mynning af en fransk
artilleriofficer och sedan vid Alexandrias öfverlemnande beslagtpgs af den engelska
regeringen och fördes till British Museum. Huru därpå 2^åtf- senare den snillrike
Francois Champollion företog en undersökning af steneiis på tre språk, grekiska,
demotiska och hieroglyfiska, affattade inskrift (sop^tltgjordes af ett prästerligt dekret
till Ptolemseus V Epifanes’ ära från ar 195 f^KiC) och därmed blef hieroglyfskriftens
tolkare. Huru slutligen en RichardJE^ierjsius vid slutet af förra århundradets förra
hälft på preussiska regeringensjjpptTrag öppnade Gamla rikets grafvar, huru en Heinrich
Brugsch-Pascha skan^iB^f^nskligheien grammatik och lexikon öfver det egyptiska
språket, och^tirif^eri Auguste Mariette egnade tjugu ar af sitt lif åt utgräfningarne
i Nildalen. Det ar numera icke blott styrelserna för British Museum, Louvre och
Kairos museum, som utveckla en storartad verksamhet för att rädda de egyptiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free