- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
200

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kalifatets förfall. Uppkomsten af mindre dynastier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.

hvilken å dennes vägnar fört befälet i Syrien men blifvit sin herre otrogen. Tack
vare dennes energiska uppträdande föll ändtligen staden. Därmed kväfdes detta
uppror, som sa länge hade härjat kalifatets rikaste provins.

I likhet med rikets östra del hade också den västra redan vid denna tid nästan
fullständigt undandragit sig centralregeringens inflytande. Ar 868 hade Ahmed, som
af Tulun, en turkisk slaf från Bokära, utnämnts till ståthållare öfver Egypten och
hade sedan inom kort gjort sig oberoende. En kraftfull regering i Egypten har
emellertid alltid mast sträfva efter väldet äfven öfver Syrien, då Nildeltat när som
helst kan hotas från detta håll. Ahmed var i början blott ställföreträdare för tvenne
turkiska maktegande vid hofvet i Bagdad. Ar 871 trädde i deras ställe kalifen
Mutamids son Djafar, hvilken endast begärde af honom, att han skulle betala honom
en viss summa penningar årligen. Under de första åren hade han ännu vid sin sida
en af honom oberoende direktör för finanserna, men snart förstod han att befria
sig från denna kontroll genom att lofva kalifen Mutamid att för framtiden skicka skatten
direkt till honom. Då Muwaffak tillvällat sig förmynderskapet öfver sin broder, sökte
han åter höja centralregeringens makt och inflytande äfven i Egypten. Ahmed
bekvämade sig visserligen till att betala en något högre tribut men lyssnade ej till
hans befallning att lemna sin post och afträda den åt Syrien ståthållare. I stället
ryckte han själf, då den syriske ståthållaren Amadjur dog ar 877, in i dennes provins
och lät hylla sig där. Som Muwaffak kvarhölls i Babylonien af negerupproret, måste
han lugnt finna sig däri. Då sedan hans fältherre Lulu förenade sig med hans
motståndare Muwaffak, svarade Ahmed med att uppfordra kalifen att befria sig från
sin broders förmynderskap och ställa sig under hans skydd. Han begaf sig därpå
själf till Syrien, dar han hotades af ett uppror i landets norra del. Mutamid försökte
nu att fly till honom från Rakka men hindrades i sista ögonblicket därifrån af
Muwaffak. Ahmed hade ingalunda för afsikt att för hans skull kasta sig i öppet
krig med Muwaffak, men han bröt likväl med denne, i det han inom sitt område
afskaffade den vanliga förbönen för honom i egenskap af tronföljare. Hans mot-
ståndare nöjde sig å sin sida med att låta förbanna honom i moskeerna och trädde
längre fram själf i underhandling med honom om en utjämning i deras tvistig-
heter. Men innan man kunde komma sa långt, dog Ahmed ar 883. Han efter-
träddes icke af sin äldste son Abbas, som redan under faderns lifstid en gång hade
rest sig mot honom, utan denne röjdes nu ur vägen af stormännen och den yngre,
Kumäraweih, blef emir. Snart utbröto nya oroligheter i Syrien och Muwraffak
sände sin son Ahmed, den senare kalifen Mutadid, för att hjälpa Tulunidernas mot-
parti. Den 8 april 885 utkämpades det s. k. kvarnslaget vid Ramle i Palestina,
hvari de bada anförarne flyende lemnade valplatsen, men segern slutligen tillföll
egypterna. Efter ännu några sammandrabbningar slöts fred ar 886. Enligt denna
erhöllo Tuluniderna på 30 ar ståthållarskapet öfver Egypten och Syrien, mot det att
de erkände Muwaffak som tronföljare. Utöfver hvad som sålunda blifvit vunnet
lyckades Kumäraweih senare äfven förvärfva Mesopotamien. På höjden af sin makt
kände han sig, då kalifen Mutadid friade till hans dotter. Hennes bröllop firade han
med sådan slösande prakt, att ett rykte kunde uppstå, att kalifen hade ingått denna
förbindelse endast i afsikt att ruinera honom. Samma ar, 895, dog han, och nu blef
det snart slut med hans ätts makt. Tjenstemännen utsögo nämligen landet på det
hänsynslösaste sätt, ett missförhållande, som var sa mycket kännbarare, som redan
Ahmed och Kumäraweih hade ställt de största anspråk på dess skatteförmåga. Under
hans andre efterträdare Harun lyckades kalifen icke blott inskränka det tulunidiska
väldet till Syrien och Egypten utan skaffade sig rent af åter inflytande på dessa
lands inre förvaltning. ___ _______
Under kalifen Mutadid, som ar 891 hade efterträdt sin fader Muwaffak i ställningen
som riksföreståndare och följande ar besteg tronen efter sin farbroder, blefvo kalifatets
centrala områden ännu en gång skådeplatsen för en religionspolitisk upprorsrörelse.
Inom schiiliska kretsar var den läran utbredd, att all orättfärdighet i världen skulle få
ett slut, när den tills vidare i det fördolda lefvande siste imamen framträdde på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free