Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Islam i Spanien och Nordafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAM I SPANIEN OCH NORDAFRIKA.
221
Den stora moskeen i Tlemsen i Nordafrika, byggd un-
der den tredje Almoraviden Ali ibn Jusuf (1106-1143).
Efter Marccais Mo-
numents de Tlemcen.
en »ribat», d. v. s. en förpost i striden mot de otrogne och tillika en eremitboning
för ostörda andaktsöfningar. Hans reformsträfvanden vände sig icke blott mot
missbruk inom privatlifvet utan framför allt mot sådana inom det politiska lifvet,
såsom t. ex. alltför hög beskattning. På tio ar hade hans anhängare blifvit sa tal-
rika, att han kunde fora dem ut i kamp mot furstarne vid öknens norra gräns. Den
krigiska ledningen af sina muräbifiin, Almoraviderna, som spanjorerna kallade dem,
öfverlemnade Ibn Jasm åt stamhöfdingen Jahja och efter dennes död (1056) åt en viss
Abu Bekr och dennes brorson Jusuf ibn Taschefih; den förres hustru Seinab spelade
under bådas tid en betydelsefull roll. Då Ibn Jasm kort därpå fallit i striden,
öfvertogo dessa höfdingar själfva regeringen. Som det just hotade att utbryta ett
uppror i söder, skilde de sig åt, sa att Abu Bekr återvände till Sahara, medan hans
brorson, åt hvilken han afstod sin hustru, fortsatte eröfringarne i norr. Ar 1062
grundade Jusuf ett nytt residens åt sig i Marokko, 1070 intog han Fes, 1078 Tanger
och utsträckte 1081-1082 sin makt ända till nejden af Alger. Då Abu Bekr ännu en
gång försökte göra sin myndighet gällande äfven här i norr, visade honom Ibn
Ta;
schefm beslutsamt tillbaka till Sahara. Där dog han ar 1087, och nu var hans
brorson ensam Almoravidernas härskare och herre öfver ett välde, som sträckte sig
från Afrikas norra kust ända till Senegal.
Den genom Seiridernas och Hammadidernas tvedräkt splittrade och försvagade
vasallstaten under Fätimiderna hade betydligt gatt tillbaka i makt och anseende. På
samma gång som den af de kristne beröfvades sina värdefulla besittningar på Medel-
hafvets, öar, anfölls den omkring ar 1050 af beduinstammarne Hiläl och Suleim, som
Fä imiden Mustansirs visir lär hafva släppt ut emot den, och stod nu på fördärfvets
brsnt. Den en gång äfven här blomstrande kulturen ödelades i grund af inkräk-
tarne, som på samma gång i hög grad bidrogo till att underlätta Almoravidernas
framgångar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
