Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Det osmanska rikets uppkomst och dess utvidgning intill Suleimān I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET OSMANSKA RIKETS UPPKOMST OCH DESS UTVIDGNING INTILL SULEIMAN I. 247
var inrättadt för militära behof men äfven blef af oskattbar betydelse för den fredliga
samfärdseln. Hans förnämsta verk var emellertid den efter honom uppkallade
moskeen i Stambul, som han under åren 1497-1503 lät uppföra midt emot den gamla
seraljen. Det rika materialet och den dyrbara utsmyckningen i persisk stil utmärka
den framför alla andra hufvudstadens byggnader. Arkader med hvalfbågar i spetsbåg-
stil af omväxlande svart och hvit marmor, hvilande på dyrbara pelare af jaspis och verde
antico med eleganta stalaktitkapitäler, omgifva den af höga cypresser och plataner
beskuggade förgården, i hvars midt den åttkantiga, af pelare uppburna brunns-
paviljongen reser sig, på fyra sidor och uppbära rikt utsmyckade kupolsalar; fyra
höga portar i persisk stil fora ut i det fria. Karakteristisk för denna moské ar äfven
minareternas plats, i det att de icke som vanligt äro anbragta i hörnen utan resa
sig på fristående sidoflyglar.
Striderna vid rikets norra gräns kunde ej ens denne fredsälskande furste förhindra,
då de till följd af hans folks utvidgningsbehof och grannarnes osäkra politiska för-
hållanden alltjämt uppstodo liksom af sig själfva. Osmanernas infall i Sieben-
burgen tillbakaslogos visserligen, men Bosnien underkuvade de fullständigt, och
Polens försök att lägga Moldau under sig omintetgjorde de våren 1497 genom för-
härjande infall i deras land.
Mot venezianerna hade Bajasid i början af sin regering intagit en fredlig hållning
och låtit dem sätta sig fast på Cypern och Naxos. Genom sitt förhållande till
Frankrike uppväckte de emellertid hans misstro, och ar 1499 utbröt åter krig mellan
de båda makterna. Efter tre fälttåg med växlande framgång slöt Bajasid fred med
Venedig ar 1503, hvarvid han nöjde sig med Durazzo, Lepanto och Messenien. Ty
redan hotades hans rike af en ny fara på den asiatiska sidan.
På spillrorna efter Usun-Hasans rike i Persien hade Ismall af Ardebll-scheikernas
släkt, närmast drifven af personlig hämndlystnad mot fursten af Schirwän och turk-
menerna af »Hvita lammets» hord, uppträdt såsom schiitismens förkämpe i
spetsen för andra turkiska stammar. Denna för den iraniska folkandan tilltalande
form af islam förhjälpte honom till att grunda ett persiskt rike, som visserligen
saknade hvarje nationell grundval. Han hade just i och med segrarne vid Nakdje-
wän 1501 och Hamadän 1502 slutgiltigt beröfvat turkmenerna deras makt, och nu
hotade han redan det osmanska riket i Mindre Asien, där den schiitiska läran lika-
ledes räknade många anhängare.
Bajasids sista dagar voro uppfyllda af vilda strider om tronföljden, då hans
söner icke ville afvakta hans död. Han hade tillämnat tronen åt sin älsklingsson
Ahmed och ville redan under sin lifstid till hans förmån afsäga sig tronen. Den
yngre, Selim, som till följd af sina krigiska böjelser var mer omtyckt af hären, for-
drade i afsikt att förhindra detta ett ståthållarskap i Europa. Då detta vägrades
honom, infann han sig ar 1511 med 25,000 man framför Adrianopel och lyckades
aftvinga sin fader sandjäken Semendria och Viddin, då hans föregifna plan, att i norr
eröfra sig ett nytt rike, väckte lifligt bifall hos janitscharerna. Först då Selim med
våld bemäktigade sig Adrianopel, ryckte den gamle sultanen upp sig till väpnadt
motstånd och tvang honom att fly till Krim. Ahmed ämnade nu redan bestiga
tronen i Stambul, men ett uppror bland janitscharerna nödgade honom att återvända
till Asien. Selim åter blef, då han i april 1512 visade sig utanför Stambul, med
entusiasm mottagen af besättningen och tvang sin fader att afsäga sig tronen. Under
resan till sin födelseort Demotika, där han ämnade tillbringa sina sista dagar, dog
Bajasid, såsom man allmänt - och sannolikt med rätta - antog, förgiftad på sin
sons anstiftan.
Ahmed hade tagit sitt residens i Brussa men blef redan 1513 besegrad och dödad.
Hans son Murad undkom till Persien. Då Selim genast i början af sin regering
låtit anställa en religionsförföljelse mot de i hans rike boende schiiterna, inföll snart
schacken Ismall för att hämnas dess offer i hans land. Selim uppbådade nu de
rättrogne till heligt krig mot kättarne och slog dem i augusti 1514 i Tjaldiräns dal,
tågade därpå in i sin motståndares hufvudstad Tebrls och sökte därifrån vidare
utbreda sin makt i Asien.
Här korsades emellertid hans väg af den andra islamska stormakten, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
