Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
Sueznäset. Porten vägrade visserligen icke direkt att gifva sitt samtycke därtill, sa
mycket an den engelska diplomatien anbetade däremot, men förklarade först ar 1860
bestämdt, att den icke skulle motsätta sig kanalens öppnande. Lesseps hade emel-
lertid redan förut tagit itu med arbetet härpå. Hans gynnare Said dog den
18 januari 1863. Den slösaktige efterträdaren, Ismall, lyckades man från engelskt håll
intala, att han, då bomullen vid denna tid till följd af det amerikanska inbördes-
kriget stigit högt i pris, skulle kunna förvärfva stora rikedomar, om han lat plan-
tera bomull på de af hans företrädare till kanalbyggnadsbolaget upplåtna länderierna
och därtill använde de till tvångsarbete vid kanalen uppbådade 60,000 felläherna.
Då han nu återfordrade land och folk af byggnadskommitteen, förklarade denna genast,
att detta betydde hela företagets ruin. Genom Napoleons bemedling framlades saken
inför en skiljedomstol, som mot att sällskapet afstod från 60,000 hr. land och fyra
femtedelar af arbetarne i skadeersättning tilldömde det resp. 30 och 38 millioner
francs. De mänskliga arbetskrafter Lesseps härigenom förlorade ersatte han med
maskiner. Efter 12-årigt arbete fullbordades på hösten 1869 den 150 km. långa,
88-100 m. breda och 8 m. djupa kanalen. Utgående från Port Said vid Medel-
hafvet löper den i rak linie genom Mensaleh- och Bellähsjöarne, genomskär därpå den
16 m. höga landtröskeln el-Gisr, Timsähsjön, Serapeum och de båda Bittra sjöarne
samt utmynnar vid Suez och Port Ibrahim i Röda hafvet. Den 17 nov. 1869 in-
vigdes kanalen med en lysande fest, hvarvid Ismall gaf fritt lopp åt sina slösak-
tiga böjelser.
Ismall kunde ännu med en viss rätt betrakta sig som den värdige verkställaren af
sin store stamfaders politiska testamente. Redan ar 1866 hade han lyckats genomdrifva
i Stambul, att den turkiska majoratsrätten upphäfdes för hans dynasti och utbyttes mot
direkt arfföljd efter europeiskt mönster, genom att erbjuda Porten, som vid denna tid
befann sig i trångmål på grund af ett uppror bland Kretas invånare, militärhjälp
och en höjning af tributen från 80,000 till 150,000 pungar. Följande ar tillerkändes
honom rätt att i eget namn företaga alla regeringsåtgärder sa när som på afslutandet af
internationella fördrag. Samtidigt förlänades honom den gamla persiska titeln kediv
»herre», som höjde hans rang vida öfver en walis eller generalguvernörs och ställde
honom nästan i jämbredd med en suverän. Senare fordrade visserligen den af
England och de äldre egyptiska prinsarne upphetsade sultanen, att han skulle ut-
lämna sin pansarflotta, förminska landthären, årligen framlägga inför Porten en
redogörelse för landets finansiella läge samt icke utan sultanens samtycke upptaga
lån och afsluta politiska fördrag. Då man i Frankrike efter kanalens fullbordande
icke längre hade sa stort behof af hans hjälp som förut, fann han ej vidare något stöd
hos Napoleon mot dessa förödmjukande fordringar. I september 1871 dog emellertid
hans häftigaste motståndare vid Porten, storvisiren Aäli Pascha, och dennes efter-
trädare Mahmud visade sig vida mera eftergifven for hans äregiriga sträfvanden.
T juni 1873 utfärdade sultanen en fermän, som på nytt reglerade kedivens ställning.
Hans maktområde utvidgades genom förläning af ärftlig värdighet som käim-makäm
af Suäkin och Massaua. Arfsrätten i rätt nedstigande led stadfästes. Inom för-
valtning och rättskipning erhöll han fullt oberoende, sedan sultanen redan före-
gående ar bekräftat den nya rättegångsordningen (grundad på förslag af en ar 1869
församlad, internationell kommitté). Dessutom tillerkändes honom befogenhet att
efter eget godtfinnande öka hären, att med främmande makter ingå icke politiska
fördrag samt att upptaga lån.
I likhet med dynastiens grundare sökte Ismall utvidga sin makt äfven i söder.
Genom att annektera sultanatet Darfur och Massauas uppland ingrep han i det
kristna kejsarriket Abessiniens intressesfär. Detta land står visserligen alltjämt i det
hela på en medeltidsartad feodalförfattnings ståndpunkt, men det har dock alltid
förfogat öfver en visserligen oskolad men dock tapper här. Då egypterna ar 1875
underlagt sig Harar, trodde de sig äfven kunna våga sig in i det abessinska alplandets
centrala delar. Men den första expedition, som framträngde i det inre, blef slagen af
kejsar Johannes vid Gundet, och en andra här, anförd af kedivens son Hasan Pascha,
blef följande ar (1876) sa godt som tillintetgjord i ett slag vid Gura, där egypterna
äfven förlorade hela sitt artilleri. Till lycka för dem gjorde några af kejsar Johannes’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
