Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Antikens och medeltidens världsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vignett ur J. Hevelii Machina coelestis, 1673.
1. Antikens och medeltidens världsbild.
Upptäckternas tidsålder tager sin början med den portugisiske prinsen Henrik
Sjöfararen och den spanske amiralen Columbus. Därmed kommer ett af de mest
karakteristiska uttrycken för den nya tidens anda. Människorna längtade att blifva
kvitt medeltidens fjättrar. Tygellös äfventyrarhåg och mäktig dådkraft, de ädlaste såväl
som de mest lumpna motiv i världen drefvo dem fram öfver de omätliga, lockande
hafsvidderna. Den yttre eggeisen gaf förvärfsbegäret. Den stora tanken, som låg
bakom, var försöket att finna sjövägen till det rika Indien. Denna väg har man
outtröttligt sökt i alla riktningar: söder om Afrika, norr och söder om Amerika
och norr om Asien. När man omsider funnit den, blef upptäckaren eröfrare. Ibe-
rernas strider mot morerna hade fostrat en generation af fruktansvärda hjältar, som
i Cids gestalt vann odödlig glans och i de nyupptäckta områdena erhöll det mest
storartade verksamhetsfält. Genom e.uropeernas öfverlägsna kraft och deras oändliga
resurser erhöll detta släkte en säregen utprägling, en bestämd inkarnation i konkvi-
stadorernas personlighet. Hos dessa träder renässansnaturen ohöljdt fram i all sin
bjärta glans och sina blodiga skuggor. Genom dem gaf den nya tidens början äfven
upphof till en af de mest betecknande yttringarne för denna epok: européernas
förbindelser med de utomeuropeiska folken, européernas öfvervikt öfver alla andra
folk. Därmed begynner kolonisationen. Dess historia formade sig till en måttlös
dådkrafts, den hänsynslösaste egennyttas höga visa.
Begäret att lära känna de omgifvande landen, ja hela jorden, hågen att plan-
mässigt utforska och exploatera den kan uppstå först på en högre kulturnivå. År-
tusenden måste förflyta, innan mänskligheten nådde tillräcklig mognad för att gifva
upphof till en upptäckts- och kolonisationsepok. Detta hindrar naturligtvis icke, att
folkvandringar äfven dessförinnan kunna ega rum, hvilka föranledas af naturrevo-
lutioner, brist på lifsmedel, olyckliga krig och andra tilldragelser. Redan i uråldrig
tid hafva förbindelser förefunnits mellan Babylon och Indien, arierna utbredde sig från
Skottland ända till Ganges, Big-veda talar om tåg öfver de vilda passen i de afghan-
ska bergen; ja, den australiska övärldens befolkning står förmodligen i nära släkt-
skapsförhållande till Amerikas indianer. I senare tid hafva eskimåerna, i ett kallt,
ogästvänligt klimat, företagit långsträckta vandringar från Östasien ända till Grön-
lands kust. Men dessa folkförflyttningar kunna icke betraktas som upptäcktsfärder.
Den känsla af andlig och kulturell öfverlägsenhet, som utmärkte de viktigaste
antika kulturfolken, kom dem att med ringaktning se ned på de mindre utvecklade
grannfolken, hvilka de betraktade som barbarer, som människor af en lägre art.
Lusten att närmare lära känna dem blef därför ringa. Andra högtstående folk, som
hinduerna, hade större intresse för de öfversinnliga tingen än för denna världen. De
ansågo icke ens sin egen historia värd att upptecknas. Härtill kom en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
