pars uppriktiga fromhets förtjenst, enär, hvad människoförstånd icke kan nå, det har Guds ande förlänat människorna. Ty Gud plägar, jämväl i skenbart omöjliga ting, att höra sina tjenare och dem, som hålla hans bud, såsom han nu handlat mot oss. Hafva vi icke uppnått, hvad som förut ännu ingen dödlig mäktat; ty hvem som hittills nedskref eller yttrade något om dessa öar, gjorde det endast på grundvalen af tomma rykten och förmodanden. Ingen påstod sig hafva sett öarne, så att dessa föreföllo att existera endast i sagan. Så böra då nu konungen, drottningen, deras lyckliga land och alla öfriga kristliga riken hembära sin tack- sägelse till Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, hvilken så med seger och skänker förlänat oss. Processioner böra föranstaltas, heliga ofifer frambäras, och kyrkorna smyckas med löf på festligt vis. Må Kristus jubla på jorden, liksom han jublar i himmelen, när han ser, att så många folkslags förut förlorade själar blifva räddade. Men äfven vi vilja glädja oss på grund af upphöjelsen af vår tro; dock i synnerhet till följd af tillökningen af de tim- liga egodelarne, hvaraf ej endast Spanien utan framtidens hela kristenhet skall hafva del. Detta är en kort berättelse om våra bragder. Lef väl! Lissabon den 14 mars. Christophorus Colom, den oceaniska flottans prefekt. Epigram af R. L. de Corbaria, biskop af Montis Palusium, till den oöfvervinnelige konungen af Spanien. Re'n slog Spaniens makt i band all jordenes omkrets, för dess famnande i d världen syntes för trång, då i öster en okänd ö ur böljorna uppsteg - Spaniens lyckliga land växte i rykte och vidd. Pris ske därföre Dig, upptäckternas store Columbus, pris ske Herran än mer, Dig, vår nådige Gud, som åt kyrkan och dig de nya landen förvärfvat och i nåd dig förlänt mod och fromhet därhos.