Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Amerikas upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
Denna Columbi fjärde och sista resa har blifvit af betydelse i geografiskt af-
seende, äfven om hufvudsyftet - det var ju en omöjlighet - ej vanns. Efter ett
kortare uppehåll vid kusten af Haiti styrde Columbus mot sydväst och påträffade
så äfven Honduras’ kust. Här måste enligt hans öfvertygelse en passage öppna sig,
och för att finna denna följde han oförväget kusten söderut, alltjämt sökande att
identificera de asiatiska landskap, som han erinrade sig från Marco Poio och Enea
Silvio. Så ofta hans förväntan slog fel, invaggade han sig i en ny förhoppning. Så-
lunda trodde han sig i »guldlandet» Veragua, efter hvilket Columbi ättlingar erhållit
sin spanska hertigtitel, igenkänna Ptolemaei »gyllenehalfö»,d.v.s. Malakka. Hans illusion
vann i styrka genom vittnesbörd af de indianer, med hvilka han kom i beröring
och hvilka uppnått en viss kultur. Först vid kusten af Darien gaf den oförskräckte
mannen sin sak förlorad och begaf sig med sina skepp, som till största delen sprungit
läck, till Jamaica, där han måste stanna, tills den hjälp, som begärts från Hispaniola,
hann inträffa. Ovando sände ett fartyg för att hemföra de skeppsbrutna, och på
främmande skepp vände de i november 1504 hem till Spanien.
Upptäcktsfararens roll var utspelad. Just vid den tiden, då han åter beträdde
spansk mark, dog nämligen hans välgörarinna, drottning Isabella, och hennes make,
en kallt beräknande statsman, visade ingen lust att i större utsträckning fullfölja
den amerikanska kolonialpolitiken, som hittills burit blott ringa frukter. Man visade
amiralen, hvars ställning nu blifvit rätt vansklig, all den heder, som tillkom hans
rang, och som han befann sig i goda omständigheter, skulle han hafva kunnat lefva
i lugn och ro, hade icke en gnagande äregirighet förtärt honom. Inom kort visade
det sig, att hans hälsa svårt undergräfts genom de fruktansvärda sinnesrörelserna
och vedermödorna. Redan den 21 maj 1506 bortrycktes han, under sin vistelse vid
hofvet i Valladolid. - Hans stoft förunnades lika liten ro, som han själf egt i lifvet.
Upprepade gånger måste det göra färden öfver Atlanten, och först efter 1898, då det
spanska herraväldet i Amerika upphörde, torde den store upptäckarens stoft hafva
fått en varaktig hviloplats i det fädernesland han själf valt.
Columbus var i egentlig mening hvarkeh en lärd man eller en soldat. Men just
den säregna blandningen af skilda egenskaper, som utmärkte honom, gjorde honom
skickad att utföra de bragder, hvartill Försynen utkorat honom. Hade hans veten-
skapliga bildning varit större, skulle han säkert hafva bäfvat tillbaka för den oer-
hörda djärfheten i sina idéer. Just emedan han endast tillegnat sig precis det
kunskapsmått, som kräfdes för att öfvertyga honom själf och för att förläna hans
planer en viss vetenskaplig färg, kunde hans oförvägenhet, som bottnade i en genom-
gående mystisk världsåskådning, få så storartade resultat. Columbus egde ett klart
omdöme, så snart det ej grumlades af fördomar och vidskepliga föreställningar. Han
lade märke till den magnetiska missvisningen och dess lokala förändring, han iakt-
tog trots alla sinnesrörelser växlingarne i hafvets utseende och klimatets beskaffenhet,
reflekterade öfver de främmande människornas och växtvärldens egendomliga i\atur
och förklarade riktigt Antillerna som brottstycken af en brygga, hvilken lösslitits
från kontinenten. Däremot var det för honom en orubblig sanning, att han icke
upptäckt en ny värld utan i stället uppnått Östasien, och denna sin öfvertygelse
sökte han med våld påtvinga äfven sina underlydande. Hans misstag har haft till
följd, att vi ännu i dag - olämpligt nog - kalla den af honom funna övärlden
Västindien och dess rödbruna infödingar indianer, emedan Columbus kallade
invånarne på det föregifna Zipangus eller Bortre Indiens kuster för »indios». Men
hans fördomar hafva också varit hufvudsakliga anledningen till att den nya världen
icke kommit att bära upptäckarens namn utan erhållit benämningen Amerika.
Man har dukat upp åtskilliga historier om förekomsten af detta geografiska namn
i Central-Amerika. Det lönar icke mödan att närmare beröra de hypoteser, som
framställts härom, emedan vi klart kunna ådagalägga namnets härledning. Alltifrån
år 1499 befann sig i sällskap med spanska pionierer i Nya världen florentinaren
Amerigo Vespucci. En litterärt bildad man, som han var, hemmastadd äfven i astro-
nomien och van att sköta pennan, beflitade han sig om att i brefform delgifva
Florens’ härskare, Lorenzo de Medici, som var en förtrolig vän till honom, allt som
inträffade. Dessa sändebref trycktes och öfversattes. Om Columbus kände man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
