Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.9. England blir världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
Långt ute i Stilla oceanen lågo på ekvatorns breddgrad de till Sydamerika räknade
Galapagos öarne. Dampier hade utforskat dem; de voro herrelösa men tjenade till för-
rådsstation för engelska krigs- och handelsskepp. Likaså var förhållandet med Juan
Fernandez, hvarest en skotsk matros, A. Selkirk, 1704 frivilligt lät utsätta sig för
att där lefva ett enstöringslif, hvilket räckte till 1709. Hans romantiska meddelanden
lades till grund för den engelske skriftställaren Daniel Defoes berömda skildring »Ro-
binson Crusoe». Namnet Robinson torde återgå på Selkirks föregångare Robin.
Som det mest gifvande området för britisk flit och britisk företagsamhet visade
sig Nordamerika vara. Här blefvö de inflyttande upptäckarne alltifrån början upp-
odlande bönder i motsats till de utsugande spanjorerna och de äfventyrslystna frans-
männen. Föreställa vi oss förhållandena i Nordamerika mot slutet af 1500-talet, så
visar det sig, att den sydliga delen däraf, från Florida till Nya Kalifornien, utgjorde
spanskt område. En hugenottisk koloni, som 1564 uppstod i norra Florida, skottades
af den spanske ståthållaren. Längre norrut, vid Albemarle Sund, hade Raleigh 1585
försökt grunda kolonien Virginia men härvid endast förlorat sin förmögenhet utan
att uppnå något resultat. Ett omslag inträffade med 1600-talet: då tog en varaktig
kolonisation sin början 1604 i Kanada, 1607 inom nuvarande Förenta staternas om-
råde och 1610 på New Foundland.
Olika omständigheter samverkade i England till en kolonisation af Nordamerika.
Hittills hade vägen dit varit lång; den gick i passadens strömriktning öfver Kanarie-
öarne och Västindien. Nu lyckades 1602 kapten Gosnold segla öfver i rak riktning
och det till och med inom den för den tiden korta tiden af sex veckor. Han tog alltså
den riktning, som fartygen ännu i dag slå in på, och landsteg vid Kap God, ungefär
där, hvarest den jättestora stationen för trådlös telegrafi nu reser sig. Den lyckliga
öfverresan och den värdefulla laddningen af sassafras (ett träd, af hvars rot ett stimule-
rande medel framställes) och cederträ, som han medförde, riktade uppmärksamheten
västerut, så mycket mera, när Waymouth 1605 på en liknande färd uppnådde Maines
kust. - Från drottning Elisabeths tid hade ett viktigt ekonomiskt omslag inträffat i
England. Åkerbruket hade undanträngts af boskapsskötseln, i synnerhet fårafveln, de
ädla metallernas värde hade fallit, spannmålsprisen sjunkit, men kött- och ullprisen
stigit, fattigförsörjningen genom klostren hade fallit bort, - allt detta frigjorde oräkneliga
arbetskrafter, hvilka sökte sysselsättning. Många voro missnöjda med de politiska, ännu
flere med de religiösa förhållandena. Bristols köpmän behöfde nya fiskebankar för att
kunna umbära Island. Då uppsteg plötsligt, som en lockande syn, bortom hafvet
en jungfrulig jord med oändliga jaktmarker, fiskrika kuster och ett land med sundt
klimat. Alla förutsättningar för ett nytt hemland voro här för handen. Filantroper och
skriftställare hade sin uppmärksamhet riktad ut mot hafvet och befordrade utvandringen.
Ett skepps förlisning vid Bermudas-öarne 1609 uppgifves hafva inspirerat Shakespeare till
»Stormen». Ej äfventyrslust, utan verkligt tvång, ofta bitter nöd dref massorna öfver
till det förlofvade landet, Två aktiebolag uppstodo: London- och Plymouth-kompa-
nierna, hvilka 1606 tillerkändes eganderätten till den nordamerikanska kusten från
den 34 till den 45 breddgraden med en 100 engelska mil bred landremsa, h vilken
inom kort utvidgades från haf till haf. Ett tredje sällskaps fribref lydde väsentligen
på New Foundland. London-sällskapets område omfattade södra delen eller Virginien,
Plyrnouth-sällskapets den norra. Denna lokala åtskillnad motsvarades af klimatiska
och ekonomiska förhållanden, hvarigenom grunden var lagd till motsatsen mellan
Norden och Södern. Södern producerade hufvudsakligen tobak med tillhjälp af slaf-
arbete, i Norden dref man åkerbruk med egen arbetskraft.
Alltifrån början gällde Amerika som frihetens land. I ett 1605 i London uppfördt
skådespel »Eastward Ho» skildras det redan som sådant. »Där kan du lefva utan polis
och utan adel, utan advokater och tidningsmän. Där kan du vara rådman utan
att blifva en usling, ämbetsman utan att vara dräng. Där skola vi icke hafva
flere lagar än samveten och ej allför mycket af någotdera slaget!» Längtan efter bor-
gerliga rättigheter besjälade från början de emigrerande: i deras kontrakt föregrepos
själfstyrelse och folkrepresentation genom parlament. Icke mindre betydde den interna-
tionella likställdheten. Till och med i det holländska Nya Amsterdam (New York) räknade
man kort efter stadens grundläggning bland emigranterna aderton olika nationaliteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
