Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.10. Italienare och tyskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
anledningen härtill gaf Holland. År 1646 förmälde sig den unge fursten med Louise
Henriette af Oranien, uppehöll sig vid detta tillfälle en längre tid i Haag och lärde
där känna det obetydliga rikets storartade sjö- och kolonialväsen. Till följd af dessa
intryck uppgjorde han planen till ett tysk-ostindiskt kompani och till en flotta. Men
svårigheterna voro förvisso många; först 1657 kunde han kalla öfverste von Hille till
Königsberg för att bygga en liten eskader i Pillaus hamn.
varit anställd i holländsk tjenst och hade där i grund
Hille hade ovanligt länge
lärt känna sjömansyrket.
Den första brandenburgsk-preussiska flottan bestod af tre skepp; likväl tillväxte den
inom kort och förmådde mellan 1658-60 lifligt taga del i det svensk-polska kriget.
Efter freden i Oliva reducerades flottan, men erhöll sedermera ny kraftig lyftning
genom holländaren Benjamin Raule. Denne har varit själen, den drifvande kraften
i det brandenburgska sjö- och kolonialväsendet. När svenskarne 1674 inföllo i
Mark Brandenburg, erbjöd sig Raule att under brandenburgsk flagga bekriga svens-
karne till sjöss. Kurfursten gick in därpå, och Raule inledde ett kaparkrig. Skepps-
arrendekontrakten förnyades, Raule steg till rangen af skeppsdirektör och senare till
generaldirektör för marinen. Hans företag utvidgades, ännu alltjämt visserligen med
egna privata fartyg. Först 1684 kände sig kurfursten tillräckligt fri och mäktig att,
mot sitt råds afstyrkande,
till det enda krigsskepp,
som han redan egde, ytter-
ligare lägga nio med inalles
176 kanoner, som han in-
köpte af Raule.
Redan hade den bran-
denburgska handeln och
den brandenburgska kolo-
nisationen utvecklat sig till
den grad, att den behöfde
skyddet af en flotta. Eröf-
ringen af en, del af svenska
Pommern hade ökat kurfur-
stendömets kuststräcka och
1679 ledt till upprättandet
af en handelskammare i
Stettin. Däremot hade grund-
läggningen af ett branden-
burgsk-ostindiskt kompani
icke kommit till stånd trots
härskarens många ansträng-
ningar. Då grep sig Raule
åter verket an. År 1680 fö-
retog han på egen bekost-
nad och egen risk en färd
till Afrika, som officiellt
skulle gälla för ett kurfurst-
ligt företag. Expeditionen
misslyckades, hufvudsakli-
Minnespenning öfver den
store kurfurstens kolonier.
Königl. Miinzkabinett i Berlin.
gen till följd af Generalsta-
ternas afundsjuka. Likväl
lyckades han i maj 1681
med tre negerhöfdingar på
Guineakusten afsluta ett fördrag, enligt hvilket de skulle afträda ett landområde för upp-
byggandet af en fästning och hvari de vidare utlofvade att endast med Brandenburg
drifva handel. För första gången kommo guld och elfenben utan främmande bemedling
öfver hafvet: Brandenburg hade tillkämpat sig tillträde till världshandeln. Det gällde
nu att bibehålla och organisera densamma. I mars 1682 grundades det afrikanska
kompani, som Raule upprepade gånger tillämnat. Det skulle under brandenburgsk
flagga och kurfurstligt skydd drifva handel på Guineakusten. Två branden-
burgska fregatter afseglade dit. Major v. d. Gröben hissade nyårsdagen 1683 sitt
hemlands flagga vid De tre spetsarnes udde och gaf den tillämnade kolonien namnet
Gross-Friedrichsburg. Genast påbörjade man uppbyggandet af ett fort; med höfding-
arne afslöts fördrag rörande besittningstagandet, och inom kort lades också grun-
den till ett större fästningsverk, hvars afslutande mycket drog ut på tiden. År 1713
var fästningen försedd med 44 kanoner. Kolonialområdet utvidgades med det frukt-
bara Acca och det härligt belägna Taccarary, till hvilkas skydd ytterligare två fästen
uppbyggdes. Kolonien uppblomstrade. Men snart kommo svåra fiender: hetsiga feber-
sjukdomar, fientliga negrer och afundsjuka holländare. År 1712 stodo blott tjugufem man
ännu kvar i kompaniets tjenst. I början var ledningen delad mellan en militärbe-
fälhafvare och en högre merkantil tjensteman, i hvars ställe 1685 emellertid trädde
en generaldirektör. Vid hans sida stod ett rådskollegium. Det förnämsta syftemålet
var handeln, för hvars uppblomstring allt gjordes och hvilken i början äfven gaf
152% vinst. Tyvärr utgjorde negerslafhandeln grundvalen för hela företaget.
Som den andra brandenburgska kolonien vid den afrikanska kusten kan alltifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
