Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.11 Kolonisationens följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W. Kollar fec.-
Det är i kolonisationens historia ett betecknande faktum, att det ena europeiska
folket aflöser det andra såsom ledande makt och att kampen om detta öfvervälde
ofta blir afgörande för de koloniserande nationerna själfva. En af de förnämsta
kännarne af denna tids historia, Supan, gör följande tidsindelning: den spansk-por-
tugiska perioden 1492-1598; den holländska 1598-1670; den fransk-britiska 1670
-1783; den britisk-amerikanska 1783-1876; den europeisk-amerikanska efter 1876.
Bortser man från de europeiska staternas täflingskamp och lägger man endast koloniernas
ålder till grund för indelningen, får man följande perioder: 1) Före upptäckten af
Amerika blefvo - utom Island och Azorerna - blott nordvästafrikanska områden
kolonier: så Madeira, Kanarieöarne, Kap-Verde-öarne och öarne i Guinea-bukten, forten
Arguin, Elmina och Kongo. 2) Tiden från 1492 till 1600 ökade antalet med Stora Antil-
lerna, Amerikas tropiska högland och den indiska övärldens kustområden. 3) Från 1600
till 1750 tillkommo Nordamerika och Sydamerikas atlantiska kustområden. -Nästan
öfverallt var den isolerade koloniseringen förhärskande, i motsats till den öfver en större
yta utbredda koloniseringen i Nya världen och i norra Sibirien. Understundom härskade
ett kolonialfolk ensamt eller var åtminstone dominerande, såsom i Nya Spanien,
Brasilien, Östafrika och på Sundaöarne, eller också blandade sig olika nationaliteter
om hvarandra, såsom på den västafrikanska kusten norr om ekvatorn, på Antillerna,
i Guayana och i Främre Indien. 4) Från 1750 till 1850 utsträckte sig den öfver en
större yta utbredda koloniseringen äfven öfver östra halfklotets tropiska och söder
om ekvatorn belägna områden. Indien blef engelsk besittning. I Australien, Nya
Zeeland och Sydafrika uppstodo nya hemland för europeiska nybyggare. I Nord-
amerika begynte koloniseringen att gå mot väster. 5) Den nuvarande kolonialhisto-
rien, från 1850, har till det föregående lagt väldiga områden. Den inleddes med
upptäckten af guldlanden i västra Nordamerika, Australien och Sydafrika. Likväl
är guldet icke koloniernas förnämsta vara, ty utvecklingen af den europeiska industrien
och den därmed sammanhängande folkökningen kräfva tillförsel af råämnen och
lifsmedel. Därmed få områdena ett annat värde och vinner den öfver stora land-
vidder utbredda koloniseringen öfverhand. Bortre Indien, Kina och Japan inträda i
världssamfärdseln.
Ända till 1700-talets slut hvilade alla former af kolonisation mer eller mindre på
lika grundvalar: privilegier och monopol, förebyggande af handelsfrihet, nära sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
