Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.11 Kolonisationens följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLONISATIONENS FÖLJDER. 111
godt sin fulla egenart; de förra i väldig handlingskraft, vildt förvärfsbegär, förmåga
af hängifven uppoffring, i hat och grymhet, i sina storartade köpmanna-, krigare-
och ämbetsmanna-egenskaper; de senare stundom genom att afstå från hvarje tanke
på motstånd, stundom genom sitt trotsiga hundraåriga försvar af sina egodelar.
Raden af de stora upptäcktsfararne, Vasco da Garna, Columbus, Cabral, Cabot och
Magelhäes, fick sin fortsättning i fredliga resenärer som Tasman och Cook, män,
som, fria från all egoism, blott ville tjena vetenskapen och som mötte infödingarne
med skonsamhet, ja med en viss grad af broderligt medlidande, för hvilket de emel-
lanåt illa lönades. Så beskaffad var senare tiders store upptäcktsresande Livingstone,
och så hafva äfven många af de tyska vetenskapliga pioniererna i Afrika förhållit sig.
Af helt annat slag var eröfrarnes, konkvistadorernas släkte. D’Albuquerque, Cortez,
Pizarro, Dupleix, Clive och Warren Hastings hafva litat blott på den råa styrkan.
Beundransvärd var deras energi. Med ett fåtal soldater eller ämbetsmän hafva de
underkufvat millioner. De hafva uppoffrat allt annat för sin uppgift. De hafva grun-
dat militärriken och myndiga handelssällskap genom kraftansträngningar, som skulle
hafva varit omöjliga i det mera begränsade hemlandet. Likväl fingo dessa generaler och
ståthållare redan i sin lifstid erfara lyckans obeständighet. Visserligen tillgodogjorde
sig folken resultaten af den brutala kolonisationsmetoden, men upphofsmännen blefvo
förklarade i akt, och om de undsluppo en process, lådde likväl hat och afsky vid
deras namn.
Kolonisationen och de geografiska upptäckterna höra till de betydelsefullaste före-
teelserna i världshistorien. De hafva utöfvat en så stark verkan och åstadkommit så
omfattande förändringar som knappast någon annan händelse. Européerna, som hit-
tills, till följd af medeltidens fjättrar, inskränkts till sin egen världsdel och dess grann-
land, lärde känna och exploatera hela världen. Europeen visade sig vara alla andra
människor öfverlägsen; alla föllo till föga inför hans herravälde med undantag af
det inre Afrikas aflägset boende innebyggare och östra och inre Asiens högt stående
mongoliska folkmassor. De senare lyckades hålla stånd genom att så fullständigt
som möjligt afstänga sig från andra människor. Men därigenom förkrymptes de i
sig själfva och beröfvade sig det gagn, som de skulle kunnat skörda af den euro-
peiska kulturens insteg.
Klargöra vi i detalj för oss kolonisationens följder, så framgår som dess förnämsta
resultat: européernas utbredning öfver hela jorden. De främmande världsdelarne
trädde fram ur sin isolering, Europa förband dem med hvarandra och bestämde
framdeles deras öden. En ny folkvandring begynte: världen blef mer eller mindre
europeiserad, negrerna kommo genom slafhandeln i massor till Amerika, och de
mongoliska folken i Östasien satte sig i rörelse, lockade genom bristen på arbetare
vid europeiska företag. Rasförskjutningarne framkallade folkblandningar, såsom
mulatter, mestizer o. a., ja, de ledde till en fullständig »nybefolkning», såsom i
Nordamerika, Antillerna och Australien. Starkare raser motstodo européerna, så
t. ex. inderna, negrerna och malajerna; svagare gingo fullständigt under eller gå
nu en säker undergång till mötes, såsom indianerna i Förenta staterna, austral-
negrerna och en del af polynesierna. Orsaken till denna företeelse är den för-
därfliga verkan, som den europeiska kulturen utöfvar på vissa naturfolk af relativt
ringa antal och ringa folktäthet. Det är många faktorer, som samverkat härtill:
smittosamma sjukdomar, i synnerhet kopporna och syfilis, utbredningen af skadliga
vanor, först och främst förgiftningen genom brännvin, samt öppet utrotningskrig.
Många raser förmådde icke anpassa sig efter de förändrade förhållandena: deras lifs-
kraft slappades, en massförtviflan fick makt öfver sinnena och förledde människorna
till själfmord och till afstående från barnalstring. Icke blott människoraser utan äfven
djur- och växtsläkten utrotades till följd af européernas egennytta. Skoningslöst ödelade
den hvite mannen Nordamerikas och Sibiriens skogar, förhärjade villebrådet i
främmande världsdelar och världshaf. Förenta staternas millioner bufflar hafva utro-
tats så när som på en obetydlig hjord, den afrikanska elefanten är i utdöende, pälsdjur
och hvalar blifva sällsynta. Kolonialhandeln var och är ofta ett röfveri af hänsyns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
