Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 Medelhafskultur och sammanhang med antiken, Sicilien och sjöstäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
K. BRANDI, RENASSANSEN.
normandiska riket. Han växte upp föräldralös och utan kärleksfull vård, fostrad af
sitt öde, kall, sträng, flink, ingen Hohenstaufe eller Schwabe, lika fri från den in-
spirerade ideen om en gudomlig mission som från sina förfäders dåraktigt ridderliga
dådlust. I hans ogrumlade själ speglade sig de naturliga tingen, sådana de voro.
Sjöväsendet och krigskonsten lockade honom redan som gosse. Med naturforskarens
observationsförmåga författade han som konung en skrift om sparfhökar och falkar.
Det moderna draget i denna personlighet är hans nya förhållande till den yttre värl-
den; äfven människorna förefalla honom som föremål, som ega sin natur och följa
sina lagar. Och det är därför något oroväckande med denna envåldsmakt, detta
majestät hos en om sig själf fullt medveten personlighet.
Byggnader från 1000- och 1100-talen med gotiska detaljer.
Baptisteriet, domen och
lutande tornet i Pisa.
I det yttre uppträdandet anlade denne furste med full beräkning, förmodar man,
en synnerligen verkningsfull mask. Han lefde ett yppigt lif och kom de häpnande
västerländingarne att spärra upp ögonen vid anblicken af hans exotiska djur och
korsa sig inför hans saracenska kvinnor och drabanter. I sin stat dref han det
furstliga enväldet till sin spets, men ombildade äfven statsförvaltningen så, att den noga
tjenade hans ändamål, och uppdref statsmaskineriet till högsta möjliga produktivitet.
Intet spår af någon moralisk idé. - men ett uppdrifvet handhafvande af politikens
konst. Jakob Burckhardt, som inleder sin skrift om renässansens kultur med Fredrik
II:s stat, har framhållit, hvilket förföriskt exempel för samtid och eftervärld den vida
omkring synliga bilden af denne kejserlige tyrann innebar. Men den siste store Ho-
henstaufens lysande gestalt är som en meteor. I hans sicilianska rike begynte efter
hans död (1250) ett oaflåtligt förfall.
Lefvande krafter hade denna stat icke uppfostrat. Där fanns en utbredd handel,
och Baris och Otrantos, Neapels, Salernos och Amalfis rykte var en gång stort. Den
rika utsmyckningen af domen i Amalfi bevarar minnet af de lyckligaste sjöfararn e i
äldre tid. Men den högt stående normandiska staten hade väl ett statens sjöväsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
