Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9 En litterär återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
K. BRANDI, RENASSANSEN.
Bonifacio Veronese,
venezianskt sällskap.
Motiv från den fattige Lazari
historia. Akademien i Venedig.
rätten. Förgätna källor till historien upptäcktes och trycktes, hvilka skänkt känne-
domen om den antika liksom den nationella historien fullkomligt nya grundvalar.
Ur sysslandet med den heliga skrifts hebreiska och grekiska grundtexter framväxte
kritiken af Vulgata; ja, teologerna, samtidigt påverkade genom kyrkliga reformsträf-
vanden och historisk-filologiska studier, buro på hoppet om en kristendomens åter-
födelse; vid 1400-talets slut möter man rätt ofta detta uttryck. Sedan förgrenade sig
rörelsen i hvilken dittills de mest olikartade strömningar varit förenade. I Nord-
europa segrade i politiska strider reformationen, som hade dragit till sig en del af
den lärda humanismens kraft. I Sydeuropa öfvervägde den sedan gammalt starkare
formella riktningen. När nu i Italien efter midten af 1500-talet de första konst-
akademierna grundades och såväl det akademiska konstutöfvandet som konstlärdomen
i Florens först i mera betydande grad förkroppsligades i Giorgio Vasaris från Arezzo
person, då befäste sig de nämnda äldre föreställningarne om en förnyelse af kulturen.
Om den franska byggnadsstilen sade Vasari i sina lefnadsbeskrifningar öfver berömda
konstnärer, att den »uppfunnits af goterna»; men »den moderna» vore en förnyelse,
»bättre uttryckt, en återfödelse» af konsten, i sista hand i allt väsentligt af antikt ur-
sprung. Allt sedan dess stå framför allt de romanska men äfven de af dem påverkade
tyska skolorna och akademierna i de humanistiska mönstertexternas och de klassiska
mönsterafgjutningarnes tecken, tills under 1700-talet, i enlighet med Joh. Joachim
Winckelmanns lyckliga aningar, antiken själf oändligt fördjupade sig, den helleniska
världen trädde fram som den egentligen skapande och blicken allmänt blef klar för
ett verkligt historiskt betraktelsesätt. För andra gången trädde vid sidan af den
formella en historisk humanism; dess intresse töjde genast ut sig från antiken till
den medeltida världen, och från de mest skilda håll återvände man till renässansens
epok, hvilken man för tre sekler sedan hade att tacka för den första förnyelsen af
antiken och af det historiska betraktelsesättet. Men man fördes dit icke blott på historisk
väg. »Sturm- und Drang»-tiden målade med renässansfärger 5 Heinses »Ardinghello»
öfvermänniskan och lifvet på de saliges öar. Den politiska liberalismen förnyade i
den fransktalande schweizaren Sismond de Sismondi minnet af de italienska frista-
terna och af »deras förtryckares illdåd». Romantiken prisade Dantes tro och de äldre
målarnes enfald; hela skolor i England och Tyskland anknöto sig till dem, och i konst-
närernas spår drogo konstentusiasterna till det då för tiden ännu romantiska Italien.
Men den vetenskapliga renässansforskningen grundlades under ett och samma år
- 1859 - af tyskarne Georg Voigt, för begynnelsen af »humanismen», och Jakob Burck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
