- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
232

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 Angreppet på aflaten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.

Hohenzollraren Albrecht af Brandenburg, en mycket ung furste, på det ifrigaste hän-
gifven humanismen. Han hade tillika fått i uppdrag alt som påflig öfverkommissarie
i de af kurian bestämda områdena, en ansenlig del af Tyskland, förvandla den till-
erkända »nåden» i penningar.

Leo X:s glänsande hofhållning slukade oerhörda summor. Endast en från alla
skrupler fri finansledning kunde anskaffa det nödvändigaste. Beviljandet af Mainz-
aflaten pekar på ett af de många medel, som man tillgrep. Sedan lång tid förde
man vid kurian listor öfver alla slags öfverträdelser, med angifvande för hvar
och en särskild! af det pris, för hvilket man i Rom kunde få absolution. Därtill
kom den nästan omätliga mängden af dispensationer och tillstånd, af hvilka hvart
och ett naturligtvis hade sitt pris. Ty oräkneliga saker hade påfvarne förbjudit
endast för att kunna i denna form tillåta dem, otaliga stipulationer hade de
gifvit endast för att ega möjlighet att befria från dem. Det var en lagstiftning, som
var beräknad på att lagarne borde öfverträdas. Ju talrikare synderna och öfver-
trädelserna voro, desto större blef efterfrågan på dessa andliga gåfvor, desto mera
blomstrande handeln med dem. Året för Leo X:s val hade nämnda prislista, redan
alltsedan 1479 upprepade gånger tryckt under den traditionella ärbara titeln af
»kanslitaxa», ånyo prisgifvits åt offentligheten genom pressen, och den sändes nu
också under samma titel ut i världen för att göra det präktiga »geschäftet» än mera
inbringande. Ett svårt missbruk var sedan gammalt hopandet af alla slags andliga
ämbeten på en person: från simpla prästsysslor och kanonikat ända upp till biskops-
och ärkebiskopsstolar. Äfven detta ofog gynnades, ja bedrefs af de högst ställde.
Det låg i påfvarnes intresse, dels emedan de på detta sätt med lätthet kunde öfver-
hopa sina släktingar eller gunstlingar med rikedomar, dels emedan här ånyo yppade
sig ett gynnsamt tillfälle att »dispensera». Ju högre de ämbeten voro, som saken
rörde sig om, dess större var naturligtvis den ersättningssumma, - man kallade
den »komposition», - som påfven ansåg sig kunna fordra, under det att prelaterna,
hvilkas penningpung skulle skinnas, likaledes af alla krafter försökte pruta af något
på summan.

Albrecht, som redan var ärkebiskop af Magdeburg och administratör af biskops-
dömet Halberstadt, hade på nyåret 1514 äfven valts till kurfurste af Mainz. Till
följd af en åtminstone i Tyskland oerhörd förening af så stora kyrkoprovinser ut-
kräfdes en synnerligen ståtlig »komposition». Den bestämdes efter långvarigt köp-
slående fram och åter till 10,000 dukater. Och vid detta tillfälle har nu påfven
utan därom framställd begäran beviljat den tyske kyrkofursten denna skickelsedigra
aflat för att ekonomiskt stärka honom i och för gäldandet af de 30,000 dukater, hvilken
summa var priset för stadfästelsen af utnämningen, inbegripet den där »kompositionen»,
samt för att, som ett kärkommet påbröd, skrapa till sig hälften af nettovinsten.

Aldrig hade påfvarne hårdare dragit åt aflats-skatteskrufven än från och med år 1500,
då det romerska jubileet inledde en nästan afbruten följd af olika slags aflat. Men
under Leos första regeringsår kunde den påfliga kammaren i sina räkenskapsböcker
uppteckna afkastningen af ej mindre än elfva »plenaraflat». l en summa uppgå
päfvens kvittenser, - som tvifvelsutan ej utan luckor kommit till eftervärldens
kännedom, - för såvidt de röra våra dagars tyska rike, för åren 1515 till 1520 till,
i rundt tal, 28,000 dukater. På det hela taget torde vi kunna anslå den här upp-
gifna exploateringen af den fromma botifvern i det kristna Tyskland, med mycket
låg beräkning af omkostnaderna, till ungefär 60,000 dukater. Det är efter våra dagars
penningvärde omkr. 600,000 mark. Visserligen var detta icke på långt när de surtimor,

som aflaten i Tyskland ungefär femton år tidigare hade inbringat. Till följd af
tillgång hade under tiden efterfrågan på denna »dyrbara vara» - för att tala m
kardinal vid denna tid, som halfva sitt lif sysslat med aflatshandel - ansenligt a

ökad
;d en
’tagit.

Ännu alltjämt var utbytet af denna guldgrufva tillräckligt stort, för att funtarne
fortfarande skulle beakta densamma. Där dessa icke i en eller annan form voro person-
ligen intresserade i företaget, förbjödo de därför understundom utbjudandet af a Elaten
i sitt land. Äfven Mainz-aflaten råkade ut för detta. Liksom kurfust Fredrik af Sachsen,
så har äfven hans kusin af den albertinska linien, den till sin död den romerska
kyrkan ifrigt hängifne hertig Georg af Sachsen, stängt sitt länd för denna aflatshs ndel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free