Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 Angreppet på aflaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
för Frans I. Emellanåt ingaf honom visserligen äfven utsikten att få en fransk
kejsare vissa betänkligheter. Redan sedan lång tid tillbaka stod Italien i fara att
hemfalla under främlingsvälde, i det Spanien och Frankrike - det ena från söder,
det andra från norr - sträfvade efter att underlägga sig halfön. Det gällde nu för
påfvarne att i lika hög grad värja sig för den enes som den andres försök att om-
sluta hela landet. En reflexion af detta slag ingaf påfven den önskan, att de tyska
kurfurstarne måtte utvälja en af sin egen krets. Men härvid kunde endast den
sachsiske kurfursten komma i betraktande på grund af såväl hans stora enskilda för-
mögenhet som hans popularitet. Och, så otroligt det än må låta, har verkligen Leo X
uppdragit åt sin politiske representant i Tyskland att verka för Fredrik den Vises
val och äfven sökt vinna konungen af Frankrike för detsamma, ja han har till slut
vändt sig som frestare till kurfursten själf. Här faller ett bjärt ljus öfver denne
påfves fullständigt världsliga politik. Utan tvifvel borde kristenhetens allmänna
belägenhet hafva gjort det till en helig plikt för dennas fader att verka för den »katolske
konungen» af Spanien. Ty denne var icke blott i betraktande af den hotande faran
från turkarne den mest lämplige kämpen mot de otrogne, utan han gaf tillika på
grund af uppriktigheten af sitt kyrkliga sinnelag den största garanti för under-
tryckandet af kätteriet i Tyskland. I stället tänkte påfven på fullt allvar förskaffa
den höge beskyddaren af detta farliga kätteri kristenhetens högsta värdighet. Visser-
ligen var ju den af den tyske munken väckta frågan för påfven blott en kyrklig
maktfråga. Men äfven den kyrkliga maktfrågan se vi här trampas under fötterna
af en påfve af huset Medici på grund af politiska fördelar. Man kan visserligen till
hans ursäkt måhända anföra, att han till följd af den allmänna falheten lättsinnigt
hängifvit sig åt den föreställningen, att han genom så höga ynnestbevis med lätthet
skulle kunna förvandla Luthers beskyddare till en »försvarare af den apostoliska
stolen». Liksom han varit ur stånd att fatta sin tronpretendents religiösa all-
var, så visste han icke en gång, att bland alla valfurstar Fredrik var den ende,
hvars öra var doft för guldets ljufliga klang och för gyllene löften. Med full oegen-
nytta har den sachsiske kurfursten gifvit sin röst åt den pretendent, hvilken tycktes
honom vara den rätte mannen, som hans fädernesland kräfde, i det att han icke
ville höra talas om sitt eget val, som äfven i Tyskland hade sympatier för sig, i
riktig insikt om sin otillräckliga makt och uppgiftens egenart. De tyska furstarnes
»korpyngel», yttrade han då för tiden, kunde blott genom en ännu större roffågel
hållas i tygel.
En sådan härskare framstod i själfva verket i Karl V, genom kurfurstarnes
enhälliga val den 28 juni 1519 i Frankfurt am Main. Eri mansålder senare grep en
Fredriks efterträdare i Kur-Sachsen till svärdet mot denne kejsare^ under den före-
vändning, att Karl åsyftade att undertrycka den tyska furstemakten och »försätta
den tyska nationen i ett djuriskt ärftligt slafveri».
Endast i ett afseende har Fredrik den Vise tagit miste. Han ansåg Maximilians
sonson, för hvars val de tyska humanisterna i politisk omogenhet svärmade och det
tyska folket i hederligt oförstånd entusiasmerades, vara tysk. Men den dagen råkade
Tyska riket i händerna på en främling, som icke egde en droppe tyskt blod.
Det är svårt att föreställa sig, hvad som under hans herravälde skulle hafva blifvit
af Tyskland och dess stormän, hade icke Germanien i en af sina ringaste söner
egt en andlig makt, hvarpå spanjorens statskonst med sina världsomfattande planer,
med sina maktmedel öfver halfva Västeuropa till sist skulle lida skeppsbrott.
Att det under den afgörande tidpunkten förunnats denna andliga makt att från
Wittenberg öfva inflytande på det tyska folket och hos detta utså en idé af omätlig
innebörd, därför hafva vi, såsom vi tidigare blifvit varse, den sachsiske kurfursten att
tacka och, hvad som nu blir klart för oss, Leo X:s politik. Vi hafva sett, hur Luther
i slutet af år 1518 hvarje dag afvaktade sin dom. Emellertid, hela året 1519 förgick,
utan att någon bannstråle utslungades. Hur skulle också påfven i valkampens hetta,
medan han arbetade för Luthers gynnare och landsherre som den framtida kejsaren,
kunnat tänka på att upptaga och slutföra processen? Och när sedan i Frankfurt Leo
X lidit ett kännbart nederlag, skulle han, om också blott för att uppehålla skenet,
hafva varit tvungen att än en tid bortåt intaga en afvaktande hållning, hade icke kurian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
