- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
271

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 Reformatorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REFORMATORN.

271

Luther uppbränner bannlysningsbullan i Wittenberg.

Kopparstick i Gottfrieds Histo-
rische Chronik, Franfurt 1619

beder jag, så vida det står i din makt, att du ville gripa dig an med att täppa
munnen på smickrarne, som äro fiender till all frid och dock hyckla frid. Men
livad det angår, att jag skulle återkalla min lära, så blir det ingenting af den saken
Därtill kan jag icke tåla någon regel eller hämsko att utlägga skriften, emedan Guds
ord, som lär all frihet, ej skall eller får tummas».
Så lyder den i verkligheten redan dömdes vädjan. Bannlysningen var häri ej med
ett ord antydd. I enlighet med den påflige diplomatens önskan skulle brefvet väcka
den föreställningen, att det skrifvits före dess offentliggörande. Men har Luther
verkligen hyst den naiva tilltro till påfvens person, som ialar ur hans ord? Ofta
har under senare tider hans sunda känsla, hans skarpa förstånd äfven i politiska
frågor ledt honom rätt, där de egentliga statsmännen tagit miste. Men det fanns
en farlig klippa, hvarpå hans omdöme förliste. Han fick ej hafva att göra med personer,
till hvilka han med vördnad såg upp och som dock ej trädde honom nära. Dem
såg han i ljuset af en nästan outrotlig optimism. Hvilken god mening hade han t.
ex. icke om Karl V:s person! Han har aldrig låtit beröfva sig den, uttydt allt till det
bästa, äfven när fakta talade ett annat språk. Så måtte han satt tro till äfven de histo-
rier, som Miltitz, hvars skräfvel han i öfrigt genomskådade, dukade upp om påfvens
person. Men för öfrigt vittnar också detta bref klart därom, att hans kamp endast
gällde sak. Och i det afseendet var han, som nämndt, långt ifrån hågad att taga
tillbaka, om så blott en bokstaf. Det återkallande, som bullan fordrade, förvägrade
han. Det var själfklart, att därför de påfliga nuntierna (jämte Johan Eck, Girolamo
Aleander, hvilken verkade i Nederlanden och vid Rhen) fortsatte sitt värf som
verkställare af bannlysningen. Redan i juni hade Luther skrifvit till Spalatin: »Må
ni fördöma och bränna mina skrifter, jag skall likaledes fördöma och offentligt
bränna upp hela den kanoniska lagen». Nu var tiden inne, när han skulle göra
allvar häraf. Han utsände en rad af stridbara skrifter »mot Antikrists bulla», vädjade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free