Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 1525 års revolution och reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
något bondeuppror med sig, utan allena frid och lydaktighet. Så har äfvenledes i
deras land och maktområden, som omfatta evangelium, varit mindre uppror, och på
mången ort alls intet, än på deras, som förfölja evangelium».
Med dylika samtida omdömen kan en historiker själfklart icke slå sig till ro.
Den revolution, hvarmed vi här hafva att göra, är en i högsta grad komplicerad rörelse
och kan således förklaras endast ur synpunkten af hela tidsläget. Det gäller därför
att uppsöka och mot hvarandra väga de mångfaldiga krafter, som samverkat till rö-
relsens uppkomst.
Framför allt må vi i detta syfte lägga märke till dess ursprungliga, egentliga
karaktär.
Som ett redan länge klargjordt faktum gäller då, att det stora bondeupproret till sin
kärna varit af ekonomisk och - enligt modernt språkbruk - social natur. Det rör sig,
för att tala med Hans Delbriick, »om en ekonomisk-politisk företeelse, som är ge-
mensam för hela det germansk-romanska Europa» och som i sina första yttringar
framträder redan i senare hälften af 1300-talet. I Tyskland kännetecknas nästan
hela 1400-talet af dylika resningar, hvilka fortsattes under de första decennierna af
1500-talet, sedan den revolutionära stämningen i de bredare folklagren redan öfver-
gått till ett släktarf. Så tidigt som omkr. år 1450 ståtade på de upproriskes baner
som vårdtecken för upproret »förbundsskon» (den låga, grofva bondesko, hvilken med
remmar, »tre armbågslängder [alnar] långa», gallerformigt virades om benen). (Jfr illu-
strationen sid. 307).
Man har ofta forskat efter orsakerna till dessa resningar och har företrädesvis
velat finna dem i den starka splittringen af bondehemmanen, i det alltmera outhärd-
liga tryck, som egendomsegarne (på vissa håll adeln, på andra kyrkan eller klostret)
utöfvade till följd af sin ökning af pålagor och dagsverken; kringskärandet eller bort-
tagandet af den allmogens del i skog, betesmark och vatten, som traditionellt forllef-
vat som ett arf från den gamla by kommunismen; i den småningom skeende om-
vandlingen af allmogens beroende till lifegenskap; slutligen i det hand i hand härmed
gående nedtryckandet af bondens sociala ställning, i hvilket stånds föraktande och
förhånande adel och städer täflade.
Vi röra oss emellertid här på ett område, som endast föga är belyst genom spe-
cialundersökningar, ett otillräckligt underlag för att våga komma med så generella
omdömen. Det kan nämligen ej vara tvifvel underkastadt, att allmogens förhållan-
den varit särdeles växlande i olika trakter af Tyskland och, till följd af den oräkne-
liga mängden af egendomsegare, haft att uppvisa den största omväxling. Så har t. ex.
bondens ekonomiska situation ingalunda öfverallt varit tryckt, snarare under denna
period af stigande välstånd icke sällan sådan, att det stigit honom åt hufvudet: han
greps af öfvermod och begär att lyfta sig öfver sitt stånd, i synnerhet att efterapa
de högre ståndens lyx.
I fall den tendens, som på senaste tid gjort sig gällande inom forskningen, skulle
visa sig vara riktig, skulle vi öfver hufvud taget nödgas bryta med den traditionella
vanan att återföra det tryck, som bönderna flerfaldt försporde och ofta smärtsamt
kände, på herrarnes skamlösa egoism, deras tyranniska begär att skinna och utsuga
en klass, som ofta värnlöst prisgifvits åt dem, ehuru det säkerligen funnits fullt upp
med herremän, som, misskännande sitt eget intresse, spelat tyrannens roll. Nämnda
tryck skulle i stället härflyta ur Tysklands politiska utveckling, ur allt, som i poli-
tiskt hänseende gifver hela tidsåldern dess prägel. Det är tiden för territoriets ut-
bildande. »Det nationella lifvet», säger Ranke, »visade tendens att draga sig tillbaka
från sin hittillsvarande medelpunkt - den kejserliga öfverhögheten - och i de sär-
skilda provinserna tillskapa en själftillräcklig, autonom makt». De speciella områ-
dena, än af större utsträckning, såsom furstarnes, än af mindre omfång, såsom stä-
dernas, grefvarnes och riksridderskapets, blifva stater i Tyska riket. Denna omdaning
har indirekt - på hvad sätt kan här icke påvisas - ledt till ett svårare nedtyng-
ande af bönderna; i högre grad än hittills nödgades de bidraga till betalandet af
förvaltningskostnaderna, med så mycket större rätt, som statens prestationer i all
synnerhet kommo dern till godo, hvilka voro hänvisade till de styrandes huld och
skydd. Det var samma tid, då till följd af jordens ökade afkastning en förhöjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
