Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 1525 års revolution och reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
- genom utomordentliga pålagor - af de skatter, som tillkommo godsegaren, låg
nära till hands och icke föreföll obillig. Det ena som det andra kunde emellertid,
såsom Wilhelm Stolze påvisat, på grund af den invecklade organisationen hos den
med växande anspråk uppträdande staten, af bönderna lätt frånkännas allt berättigande
och betraktas som godtycklighet, medan det likväl »endast var följden af det poli-
tiska lifvets förändrade villkor, om numera individerna i materiellt afseende starkare
knötos till det allmänna, till staten.» -
Det är måhända ej orätt att antaga, att bonden mot slutet af 1400-talet dess
mera motsträfvigt påtog sig de nya bördorna, ju starkare hans själfkänsla, hans
klassmedvetenhet vuxit under de sista årtiondena. Denna senare känsla hade vid
den tiden - åtminstone i sydvästra Tyskland, hvilken del ju med hänsyn till bonde-
oroligheterna företrädesvis kommer i betraktande - starkt ökats. Detta var en följd
ej blott af de krigiska triumfer, som Schweiz’ bönder i sin frihetskamp firat öfver
adel och furstar, utan ett resultat också af den vapenförhet, hvarutinnan, alltsedan
den nya krigskonstens uppkomst, den mestadels från bondens klass härstammande
landsknekten var riddarens jämlike. Men också från ett annat håll hade den lägsta
klassens själfkänsla hemtat näring. Man får gå tillbaka ända till Hus’ dagar för att
finna ursprunget till den folkliga litteratur, som var egnad att med en trotsig känsla
af eget värde fylla just de sträfsamma och betryckta folkklasserna. Hur många
skrifter äro icke stämda i samma ton som psalmens ord: »Herren upprättar de
elända och nedslår de gudlöse (de mäktige)!» Redan den af en radikal husitisms
anda genomsyrade »Reformation des geistlichen und weltlichen Standes» (hvilken
skrift omkr. 1438 sannolikt flutit ur en augsburgsk prästs penna och spridts under
kejsar Sigmunds namn), ett arbete, som för socialismen under senare medeltiden
fått programmatisk betydelse, tager sig an »de små» gentemot »de lärde, vise och
mäktige». Dessa sätta sig upp mot »den gudomliga ordningen». Således är endast
från de små någon räddning att vänta. »Kristus Jesus har kommit till jorden i armod
och elände; han vill måhända genom de fattige föra oss på rätta vägen». »När
de store sofva, så måste de små vaka». Bland den »gemena» hopen finnas ännu
trogna kristne. Lösen heter därför: »Grip verket an med de ’gemene’, käckt och
oaflåtligt». - Redan i denna skrift framhäfves i förbigående också bondens arbete ur
synpunkten af dess oskattbara värde: »utan detta kan ingen bestå». Detta arbete prisas
i synnerhet under senare loppet af 1400-talet, än i etiskt afseende, än på grund af dess
ekonomiska betydelse: liksom åkerbruket är det äldsta och mest primitiva, ett
gudomligt kall, så är det den »ädle åkermannen», hvilken med sin plog närer alla
människor. Ännu längre går den nurnbergske skalden Hans Rosenplut (omkr. 1450),
hvilken utan betänkande omgifver bondens arbete med en etisk-religiös helgongloria.
När arbetaren mödar sig i sitt anletes svett, renas därigenom hans själ, så att dess
skönhet når ända till himmelen och att Gud själf börjar täfla att vinna den för sig.
Om någon inhemtat lärdom i alla skolor, blifvit en framstående teolog och filosof
och tillika en berömd läkare, skulle han icke kunna verka så gagneligt, »som när
arbetaren svettas en droppe, när han blir varm vid sitt arbete». Fördenskull är
arbetet en fruktbar, rik trädgård, som Gud själf vårdar, är det »den gudomligaste
orden, som någonsin stiftats på jorden». Med rätta har man anmärkt, att denna
öfverskattning af kroppsarbetet trots sin religiösa omklädnad kan betecknas som
socialistisk.
Den religiösa omklädnaden är nämligen själfklar icke blott hos nämnde skald
utan äfven hos de upproriske bönderna. Hvilket lifsområde skulle vid den tiden
öfver hufvud hafva kunnat undandraga sig religionens makt? Och måste icke bön-
derna dessutom inför sitt eget samvete och inför världen rättfärdiga sin sociala
revolution? Men hvilket högre rättsunderlag skulle väl funnits än den helgelse, som
religionen förlänade? Så finna vi alltifrån början i det sociala programmet ett starkt
religiöst inslag. Äfven i det stycket är skriften Reformation Kaiser Sigmunds en
lika klar som bestämd förelöpare. Det är husiternas gamla slagord, som här ljuder
oss till mötes: vi hafva redan hört om »den gudomliga ordningen», mot hvilken de
mäktige uppresa sig; att återställa denna ordning - det är målet; ty den högsta
instansen år »Guds rättvisa» eller »den gudomliga rätten», hvilket blott är ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
