Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 1525 års revolution och reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 TH. RRIEGER, REFORMATIONEN.
om de icke rent af först utsått dess frö. Andra förkunnare funno till och med,
på grund af ett medeltidsaktigt tänkesätt, som fortlefde hos dem, detta frihetsevan-
gelium äfven i Gamla Testamentet och ville strax på grundvalen af vissa det gamla
förbundets sociala bestämmelser stifta en lag till förmån för det fattiga folket. Den
ene predikade, hurusom »jubelåret» hos Israels folk måste gälla äfven för de kristne:
»O arma, fromma människa» - så ljöd det i Stuttgart från predikstolen - »om
dessa jubelår komme, det vore de rätta åren!» Naturligtvis! H vart femtionde år
skulle ju enhvar hafva återbekommit sitt förlorade släktarf och hvarje lifegen skulle
hafva kommit i full besittning af friheten. En annan uppvisade med stöd af Gamla
Testamentet kort och godt, att ingen finge gifva skatt. Angående andra gammaltesta-
mentliga anordningar däremot, såsom om tionde, förkunnades icke mindre efter-
tryckligt, att de upphäfts genom Nya Testamentet. När de från de nya förkunnarnes
mun förnummo detta glada budskap, då utropade väl bönderna: »Det är det rätta
evangelium: si, hur de gamla prästerna ljugit och falskt predikat!» På dem, som
med tilltro lyssnade på denna förkunnelse, slår det in, livad den bayerske kans-
lern Leonhard von Eck, hvilken dödligt hatade de »djäfvulska» bönderna och deras
»helvetiska evangelium», falskeligen yttrade om dem alla: de ville »icke gifva eller
vara skyldiga någon någonting» och i sin »broderliga kärlek» dela med hvar och en.
Här och där möta vi verkligen kommunistiska idéer. Också härutinnan hafva vi
framför oss ett arf från medeltiden. Ja, måhända hafva de äfven på nytt uppväckts
genom ett medeltida verk: det förut omtalade socialistiska programmet från 1400-
talet, Reformation Kaiser Sigmunds, åt h vars spridning tryckpressen alltifrån 1520
med förnyad iver egnat sig. Man har rent af kallat denna skrift för »bondeupprorets
stormsignab, och i själfva verket har den väl i Sydtyskland öfvat stor verkan.
Det råder endast en mening därom, att bönderna vid formulerandet af sina kraf
till en början afgjordt ådagalagt måttfullhet. Detta framgår tydligt af deras tidigaste
allmänna program, detsamma, hvarom de tre grupperna af oberschwabiska bönder
(de s. k. Baltringarne, Allgau- och Bodensee-bönderna) i mars 1525 enades i Mem-
mingen. Det är de redan omnämnda tolf artiklarne, hvilka Hubmaier i Waldshut
sammanfattat för de i grannskapet boende Schwarzwaldsbönderna, i det han med
citat från evangelium rättfärdigade deras alldeles öfvervägande ekonomiska klago-
mål, dels i själfva texten, dels genom de i marginalen anförda bibelställena. Han ut-
gick därvid från den förutsättningen, att den heliga skrift måste också inom det
borgerliga lifvets område göras till rättesnöre för allt det bestående, att den vore den
gudomliga, eviga lag, som ginge före all historisk rätt. Fördenskull förklara sig bön-
derna till sist - i tolfte artikeln - vilja låta alla de punkter utgå, tnrilka inför
dem bevisas vara stridande mot bibeln, under det att de omvändt förbehålla sig att
längre fram få göra ännu andra kraf gällande, hvilka till äfventyrs förefunnos i den
heliga skrift. Inledningsvis protestera de mot nedsvärtandet af evangeliet, som om
det vore »orsaken till resningen och ohörsamheten»: med hvad rätt kunde de, hvil-
kas yttersta mål, som låg till grund för alla artiklarne, vore att »höra evangelium
och lefva därefter», utskrikas för upprorsmakare? Ur det här så skarpt betonade
hufvudmotivet har den första punkten direkt framgått: krafvet på att hvarje socken
erhölle rätt att fritt välja präst. »Den utvalde prästen skall rent och klart predika
för oss det heliga evangelium och förkunna för oss den sanna tron»; 1y utan
den vore de endast »kött och blod, hvilket till alls intet nyttigt är». Den andra
artikeln rör tionden. Ehuru denna gammaltestamentliga anordning är upphäfd
genom Nya Testamentet, ville de likväl gärna gifva den s. k. stora tionden (be-
st^ende af spannmål, hö, vin); dock borde den uppbäras af sockentjenstemän och
anjvändas till prästernas liksom äfven de fattiges underhåll; eventuellt öfverskott borde
anslås till bestridandet af krigskostnaderna. Däremot borde den otillbörliga »lilla»
tionden (bestående af boskap) alldeles afskaffas: »ty Herren Gud har gjort fänaden
fri för människan». I tredje punkten tillbakavisa de all lifegenskap för framtiden,
»i den tron, att Kristus återlöst och förvärfvat oss med sitt dyra blod». Detta vore
ej så att förstå, att de såsom fria människor icke ville hafva någon öfverhet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
