Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 1525 års revolution och reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
berg, hela Franken, Hessen och Thuringen med i sin hvirfvel och öfverallt mött
sympatier äfven hos stadsbefolkningen, bland de lägre folklagren från handtverkarne
och nedåt. Ja, ett ej obetydligt antal städer hade öppnat sina portar för bönderna,
icke blott små, nej äfven riksstäder hade gått öfver på böndernas sida, däribland
till och med betydligare sådana, t. ex. Rothenburg an der Tauber.
Vi kunna lätt förstå, att efter dylika framgångar de upphetsade icke längre öfver-
allt höllo sig innanför de gränser, som de tolf artiklarne uppdragit. Under det att
dessa åsyftade att vara endast ett vårdtecken och ett band för »den evangeliska
föreningen», framträdde inom kort, t. ex. i Schwarzwald, bondeledare, hvilka myn-
digt kräfde antagandet af desamma och hotade dem, som tvekade, med »det världs-
liga bannet». Icke blott bönderna, också grefvar och herremän, präster och mun-
kar sökte man tvinga till att träda in i förbundet, helst med den föreskriften, att
de som andra människor skulle bo i vanliga boningshus. Adeln, i synnerhet i
Franken, såg sig vid den tiden nödsakad att genom antagandet af de tolf artiklarne
talrikt underkasta sig bönderna. Vid tillfälle måste de äfven infinna sig i deras
läger, hvarest det då kunde förekomma, att grefvar som Georg och Albrekt von
Hohenlohe af böndernas ordförande tilltalades som »broder Georg och broder Albrekt»
och uppmanades sålunda: »Kommen hit och lofven bönderna att lefva med dem såsom
bröder; ty äfven I aren numera icke längre herrar utan bönder». Icke endast här
kunna vi förmärka ett liknande drag af social jämlikhetssträfvan. Äfven i en så
långt aflägsen trakt som Tyrolen skola vi senare skönja samma drag.
Men än mera anmärkningsvärdt är, att äfven politiska idéer af vidtomfattande
betydelse framträdde. Man ställde i utsikt hvarken mer eller mindre än en »evan-
gelisk gudomlig reformation» af hela riket. Den skulle åvägabringas med till-
hjälp af en radikal åtgärd, en reduktion af samtliga andliga gods i riket, sekula-
risering af alla andliga furstehdömen. De härigenom disponibla tillgångarne voro
bestämda till det allmänna bästa: med dessa medel kunde herrarne hållas skades-
lösa för den brist, som böndernas frigörande från deras öfvermått af skattebördor
förde med sig; och det blef ändå alltid ett öfverskott kvar, tillräckligt stort för att
på samma gång bestrida rikets alla behof, så att tullar och tryckande skatter kunde
falla bort. Man åsyftade vidare att göra kejsaren såsom fredens säkra beskydd till
enväldig härskare, degradera furstarne till ämbetsmän och enhetligt ordna rätts-
skipningen; under medverkan äfven af de lägre ständerna och om möjligt utifrån
en helt ny grundval skulle rättvisa skipas. Som ett ideal hägrar för upphofsmännen
till detla författningsutkast, att - sedan all »världslig rätt i riket» afskaffats - x den
gudomliga och naturliga rätten» skulle införas: »därigenom skulle den fattige få lika
stor tillgång till rättvisa som den högste och rikaste».
I öfverensslämmelse med den lika rättsskipningen skulle myntväsendet göras enhet-
ligt och lika mått och vikt införas i riket. Delta utkast, som för öfrigt stöder sig
på en märkvärdig, sannolikt redan 1522 utgifven skrift Teutscher Nation Notdiirft,
härstammar från Franken. Dess författare, två män med en flerårig ämbelsmanna-
bana bakom sig, tänkte sig kunna genomföra den stort anlagda planen ej endast
med stöd af bönderna utan med städernas och adelns tillhjälp; inom bägge fraktio-
nerna trodde de sig förmärka »mycken kristlig kärlek och trohet, äfvensom Guds
ords befrämjande».
Dessa »idéer till en omstörtning från grunden, sådana de ånyo framträda först
under den franska revolutionen» - så lyder Rankes omdöme härom - öfverbjödos
emellertid vida af ett annat författningutkast, som åsyftade att öfver Tyrolen gjuta
ut hela ymnighetshornet af sina himmelska välsignelser. Ty äfven till de under
habsburgsk spira lydande Alplanden, där de kätterska förkunnarne och de af dem
vilseförde förföljdes ännu strängare än i Främre Österrike, hade revolutionen nått:
liksom till Tyrolen (och ärkebiskopsdömet Salzburg), så äfven till Steiermark, Öfre
och Nedre Österrike. Mest upprörda gingo emellertid folkrörelsens vågor - trots
landsherrens närvaro i egen person - i Tyrolen. Stormen riktade sig också här
förnämligast mot de andlige: indragning af deras besittningar var det första krafvet.
Det stod äfven främst på den »landsordning» för Tyrolen, som uppsatts af Mikael
Gaissmair, hvilken, biskopens af Brixen sekreterare men en folkets son, hade fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
